Det är fortfarande jul! Festa på! Fyll hornet!

Se hedningar, valkyrior bär horn med Byggvers ädla dryck. Skåla med dem så får ni kanske skåla med dem i Valhall i framtiden!
finne föreningen råda skulle det vara högtid och röd dag i almanackan 13/12-3/1. Nu är det inte så. Men denna fjärdedag jul 2023 önskar IKF en god fortsättning på julen. Julen är inte tre dagar utan vi firar ju i Sverige världens längsta julfiranden så passa på att festa och glamma. Julen är en försmak av Valhalls nöjen!

För äring och fred,
för framgång och vällust,
offrar vi mjöd till
vanen, sonen till Noatuns härskare.
Frej, du mäktige,
ta emot vår åkallan nu i midvintertid!
Annandag jul är en traditionellt en dag där hästar haft stor betydelse. Staffansskede eller staffansritt var en viktig dag i det gamla bondesamhällets julfirande men hästen var viktig även i förkristentid då man offrade hästar och åt av köttet. Kanske fanns det redan då tävlingar med hästar såsom kapplöpning? Måhända är den vilda jakten då man tänkt sig hedniska gudar och andra för de kristna farliga makterna som far runt vid jul är ett minne därav?
Asatron är i sanning en hästens religion. Det finns mängder med hästar som gudamakterna använder som rid – och dragdjur. Odens springare Sleipner är den mest kända.
Sänd en tanke till asarnas riddjur tillhörande släktet equus ärade hedningar.

Om vi skålar för ryttaren kan vi även skåla för riddjuret. Sänd en tanke till Sleipner och de andra hästarna inom asatron!
Ja ni ärade julfirare, ha en fortsatt trevlig jul!
Julvisa i Finnmarken
Att sjungas vid bordet till mörkt öl.
För den vinande nordan och vintern, broder,
för den grånande morgonens stjärna klar,
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,
för myllrande städer och istunga floder
vi höja vårt stop – och för kommande dagar
och för kärlek och lycka som var.
När sjöarna ligga här frusna och döda,
och yrvädren dansa i moar och slog,
vi dricka och drömma om bäckar som flöda,
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
och skuggor som dansa i skog.
För den hårdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hårda om kinden –
för dukade bord och för slädar vid grinden,
för sårfyllda kroppar och läkande död.
Försonta och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma –
omkring oss de heligas natt vi förnimma –
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.
(Dan Andersson)