Nu ska vi runt granen skutta och hoppa, men först i grytan doppa, sjunga fast det nog mest liknar bröl, dricka mörkt julaöl, gottebordet vi ej försmår, när vi nöjda från bordet går, ta snaps med ört och besk, lyssnar på sånger och en och annan humoresk, en och annan karsker kar´ tar sig till groggen en cigarr, glitter i hår gör flickan söt, lika härlig som julens gröt, ja firadet kostar mången peng, tyst tråkmånsar och hör sen, nu firar vi jul på nordmannavis, lär av de gamla om du är festnovis!
Mumma finns det många recept på. Här kommer en. Enkel julmumma med sting. Styrkan på den bestämmer man själv. Recept för en person, fler bara att dubbla.
Sigurd Fafnersbane är som alla vet hjältesångerna i eddans store hjälte. En stordådshjälte ty han dräper ormen/draken Fafner. Men innan han gjorde det hämnade han sin dräpte far ty det var viktigare för honom att säkra ättens ära än den personliga.
Han är tapper och stoisk. Han får veta att han kommer förrådas och detta kommer leda till hans död. Men han möter detta med jämnmod. Ödet kan man inte blidka eller undkomma. Han är den hedniske idealhjälten och som med så många andra ideal är det svårt att leva upp till, ja omöjligt. Men ett ideal som är lätt att uppnå är inte mycket till ideal. Ett enkelt mål inspirerar vare sig en själv eller andra.
Han är kungason och förmögen. men rikedomen förstör honom inte. Guldets makt, för guldet är förbannat påverkar dock de som sviker honom. Han är trofast, han blir lurad att svika Brynhild men kan inte lastas för det.
Det må vara hur det vill med hans historiska förebild. Han är en förebild och en hjälte för de som på allvar vill få insikt och kunskap i den tro vi kallar asatro. Läs inte bara gudasångerna i eddan, läs även hjältesångerna och ha dessa som ideal hur man ska leva och dö!
Om vi studerar bild nummer ett så ser man solstånd och dagjämningar samt solen i mitten. Man kan säga att det blir ett kors. Korset armar är fårstås osynliga men kan anas. Ser man bilden nummer två som kommer från en hällristing ser man samma symbol från Torshamn i Blekinge.
Symbolen som sägs symbolisera solen kan lika gärna vara en symbol för de fyra dagjämningarna och solstånden. Kanske ska symbolen ses som markering för att ett år har passerat och inte i första hand som en symbol för solen?
Men som man ser så bildar det ett kors. Korset är kristendomens symbol. Jesus har fyra apostlar och tolv lärjungar, tolv månader har ett år och tolv är zodiaken. De första kristna trodde nog inte att deras frälsare var en fysisk person utan såg i sin tro som en mer adlig och gnostisk lära. Gnostiscim var något som sedan fördömdes och förföljdes. Man skulle tro bokstavligt och inte symboliskt ansåg kyrkofäderna och därmed blev mycket att läran förvanskad. Jesus Kristus var inte en människa som levt och verkat någon gång strax efter nuvarande tidsräkning utan en andlig och etisk makt som krävde insikt och kunskap för att förstås. Tyvärr blev det nu inte så. Man skulle säga med en mer modern liknelse att om man skulle bokstavstro på det som sker inom exempelvis frimureri och andra ordensällskap s skulle mycket bli orimligt och svårförstånligt. Krisendomen var tänk att föra hellenismen, den epok av antiken som räknas mellan Alexeander den store till ungefär år 30 vår tidräkning till judarna, tyvärr blev det så att läran gav judendomen till de folk som levde och verkade i Romariket men senare spreds till större delen av den då kända världen.
Korset användes långt före kristendomen. Frälsarguden Dionysos finns avbildad på ett kors. Han där men återuppstår. Germanerna korsfäste inte de som skulle avrättas. Hängning gjordes istället. Korset som folk avrättades på var av träd och korsformen kan uppfattas som ett träd. Livets träd är en känd symbol från flera kulturer och annamades av de kristna. Livets träd, det stora kosmiska trädet kallas hos germanerna för Yggdrasil och där i dess gren hängde Oden i nio dygn. Frälsarna blir frälsare förs när de levt och dött och sedan återuppstårr. De kan då säga nått den högsta kunskapen och insikten i världsaltets mysterier ty de vet hur det är att vara levande, död och återupplivad det vill säga uppstånden. Trädets ovansida är den levande delen där löven lever medan dess nederdel är den döda.
Germanerna kom i kontakt med frälsarkulter och mysteriereligioner. En av de mest polulära gudarna för germaner i romersk tjänst var den gud vars namn är Mithra. Jämfört med andra frälsningsläror var denna inriktad och inspirerad av krig och soldatliv och legionärer och andra soldater i den romerska hären. Kirgarna tog med sig kulten av Mithras hem och den synkretiserades med dne redan befittnliga tron på Oden och guden Mitotyn Mihtras-Oden nämns.
Frälsargudarna föds när det är som mörkast vid vintersolståndet. Den gnostiske Jesus som har föga eller intet med den Jesus vi alla får lära oss levde för tvåtusen år sedan, Dionysos och Mithra föds samma datum. Deras fäder är den högsta himmelsguden och deras moder är en jordisk kvinna, jordgudinnan. Det gudomliga, det andliga möter det materiella, det jordiska. Människan är ande och materia.
Så vintersolståndet är en viktig dag för de som vill få insikt och kunskap om hedniska läror. Men dessa läror är inte för allt och alla.
Ärade Martin Andersson. Jag vet julsångernas budskap.
Den gamla sången ”Nu är det jul igen” som kan dateras till 1700-talet påpekar att det är jul och denna högtid varar länge nästan fram till påsk men det är en liten högtid som kallas fastan däremellan.
Staffan stalledräng som nog är dne äldsta med rötterna i medeltiden beskriver en man som arbetar i ett stall och som ser ett himlafenomen och följer denna på sin häst som är apelkastad elelr som det nämns i sången apelgrå. Julen är en högtid som är äldre än kristendomen. De första kristna firade den inte alls men de övertog helgen. De transformerade många hedniska gudamakter till helgon men det kan diskuteras en annan gång. Julens riktiga budskap är att vintersolståndet som i äldre tider inföll den 25 december firas. Många gudar såsom Mithra, Dionysos och Attis sägs vara födda när det är vintersolstånd.
”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är” skrev skaldinnan Edith Södergran som avled för hundra år sedan. Jag säger samma sak. Jag tror faktiskt jag firar jul på ett mer riktigt sätt än herr Martin. Jag sätter ut gröt till tomten och skålar för mina döda förfäder. Jesus får dock inte vara med!
Vi i föreningen anser midvinterblot ska firas vid vintersolståndet och firandet får gärna pågå i flera dagar. Vi anser det är julens viktigaste datum rent andligt. Nuförtiden verkar en del inom den hedniska sfären inte fira midvinterblot runt den 21-22 december men de har inga betänkligheter att fira midsommar runt den 20 juni. Man kan fira en högtid som vars namn börjar på mid men inte den andra. Vi tänker inte börja något ”hedniskt inbördeskrig” men vi anser att vintersolståndet såväl sommarsolståndet samt vår och höstdagjämning är viktiga datum. Vad för slags politik eller motiv som finns för att man ska försöka negligera vintersolståndet vet vi inte. Eller rättare vi misstänker personliga antipatier och intriger. Vi i föreningen vill stå över sådant.
Ohyggligt är att veta allt ska förgås, nio världar ska dränkas i blod. Oden vår allafader stupar ingen kan glädja sig åt det. Men gott är att veta att den tystlåtne räddar världen. Vidars seger betyder fortsatt liv!
Ideell Kulturkamp 