Grids tystlåtne son

Grids tystlåtne son,
segraren vid ragnarök,
vad är hans öde sedan,
då Oden är hämnad?

Inte ens norna vet,
men du hedning som
dyrkar Odens son,
kanske vet du?

Ukraina del III: Ukrainas fem största städer

Ukraina ett av de största länderna i Europa och med en befolkning på cirka 42 miljoner har förstås många och intressanta städer. Här kommer lite infomration och historik över de fem största:

Kyiv
Kyiv eller Kiev är Ukrainas huvudstad. Hade nästan 3 miljoner invånare innan kriget och staden är nästan 840 km² stor. Floden Dneper flyter igenom staden och det är troligen att den just anlades vid floden för att bedriva handel men också kontrollera genomfarten. På 400-taet fanns det bosättning här men namnet på staden har de lärde funderat över. Att grundaren ska ha hetat Kyj och som är en mytologisk gestalt i folkkulturen. En mindre spännande teori är att namnet ska betyda boplats med palissad. Staden vid Dneper var en populär plats för vikingar att besöka. Olof Skötkonungs dotter gifte sig med storfursten av Kiev 1019. Staden var centrum i dåtidens furstendöme men förstördes när mongolerna invaderade på 1200-talet och förlorade sin betydelse. Staden växte i betydelse i slutet av 1800-talet. När Ukraina under några år efter första världskriget var självständigt så var Kiev huvudstad. Under andra världskriget förstördes stora delar av staden. Sedan 1991 är den Ukrainas huvudstad.

Stadens vapen föreställer ärkeängeln Mikael hållande i ett flammande svärd samt sköld med kors. Mikael är klädd i tunika med mantel och bakgrunden är azurblå. Det har tidigare funnits andra symboler för staden bland annat händer som spänner en båge med pil i guld på blå bakgrund.

Kharkiv
Näst största staden i Ukraina heter Kharkiv. Cirka 1.4 miljoner bodde i staden innan kriget. Den ligger på stäppen och blev stad omkring 1654-1655 då kosackerna anlade en befästning. Efter hand så blev Kharkiv mer och mer stad och dess betydelse som gränspostering minskade. 1730-talet var hårda år för staden, först en stor brand då nästan hela staden gick upp i lågor och senare kom en stor pestepidemi. Staden reste sig ur askan och blev en bit in på 1800-talet en viktig stad som även fick ett universitet. Andra världskriget drabbade staden hårt och fronten gick där.

Stadens vapen är en kaducé och ett ymnighetshorn, symboler för handel och välstånd. Dessa är i guld och bakgrunden är grön. Har funnits andra varianter genom åren men det vapen som finns nu är infört 1995.

Odessa
Odessos hette en grekisk koloni som låg ungefär där staden Odessa nu ligger. Den anlades på 700-talet före vår tidräkning. Idag är Odessa med omkring en miljon invånare landets viktigaste hamnstad där den ligger vid Svarta havets strand. Staden Odessa har funnits sedan 1400-talet. Staden har under allt sedan den anlades varit viktig för handel. Under andra världskriget intogs staden av rumänska trupper.

Stadens vapen är ett ankare i silver med fyra fly (hullingar) samt röd bakgrund. Många olika varianter har funnits genom åren men ankaret har alltid varit med.

Dnipro
Visst hade Katarina den storas favorit och gunstling Grigorij Potemkin stora förhoppningar på staden när den anlades 1795 men han hade nog inte trott att den en dag skulle ha en miljon invånare.
Jekaterinoslav, uppkallad efter den mäktiga tsaritsan har haft flera namn under historien beroende på vad för makthavare man haft. Idag heter den viktiga handelsstaden och rymdstaden för såväl vapen – som rymdteknologi hat varit betydande verksamhetsområden i staden. Under kommunisttiden var staden stängd för utlänningar.

Stadens heraldiska vapen är en kosacksabel i silver och en pil i silver på tvären med spetsarna uppåt, ovanför dem finns tre silverstjärnor med sju strålar, en under två allt på en azurblå bakgrund.

Donetsk
På femte plats finner vi Donetsk som är en ganska ung stad grundad 1869 av John Hughes en brittisk entreprenör som anlade ett stålverk och öppnade kolgruvor. Staden är en viktig industri stad med över nio hundratusen invånare.

Stadens vapen är ett tudelat fält blått och svart en gyllene hand som håller i en gyllene stenhammare flankerad av en stjärna i guld vid dess högra sida.

På grund av kriget är det inte lönt att rekommendera eller beskriva intressanta kulturhistoriska miljöer och sevärdigheter. Vem vet vad som fins kvar efter den ukrainska segern?

Ha en trevlig nyårsafton 2023. Gott slut önskar IKF!

Vidar var med oss 2023. Må han vara med er intill slutet så väl detta år som intill ragnarök!

För några är han känd för sången ”34:an”, med 39 veckor på svensktoppen, för några är han känd som baron Urse i Hedebyborna, för några är han känd från Saltön, för några var han känd för något annat, för den multibegåvade Myrberg var en stor skådespelare och sångare. Per Myrberg född elfte juli 1933 gick in i det eviga ljuset som Thalia vakar över den tjugoåttonde december.

”Jag kommer att påminna de som är deprimerade: OUN-UPA kämpade i minst 10 år!”

Ruslan Koshulinskyi, ukrainsk soldat och politiker

En dådkraftig hedning bör ha ett bragelöfte. Dags att tänka ut ett sådant kanske ärade hedningar? Åkalla Brage så kanske han ger er inspiration.

På julaftonen tog några medlemmar i Skövde, Västergötland och offrade till makterna. Det var dock främst Vidar som åkallades.

Grid son hämnas

Det sista odjuret kommer höra,
är ej segerns triumferande vrål,
nej endast ångesttjutet kommer ur strupen
då Grid son hämnas sin fader.

Årsrapport för 2022

2022 blev något av ett mellanår för föreningen. I samband med att restriktionerna under pandemin lättade så minskade antal besökare på Ideell Kulturkamp. Det blev på domänen 600 inlägg och 36 117 besök. Sju personer bidrog med arbetet med Ideell Kulturkamp. Några sammankomster blev det och några nya ansikten sågs. Viktigaste var nog resan till Stockholm i december. Varje år uppmärksammar föreningen en gud eller gudinna extra mycket och detta års gudamakt blev asynjan Siv. Varje år har föreningen även en artikelserie som inte handlar om religion och denna gång blev det berömda clowner. En och annan arg monoteist har hört av sig men sådant återges inte.

Ryssland invaderade Ukraina och föreningen tog genast ställning för det blågula landet som har en svensk minoritet. Efter förmåga har föreningen stöttat Ukraina och många av medlemmarna har på olika sätt gjort detta även utanför själva föreningen område. Tack alla som bidragit med att sprida föreningens hedniska budskap.

Henrik Andersson, ordförande IKF

Ukraina del III: Några korta biografier över fyra kända ukrainare kommer här.

Svjatoslav av Kiev
Sonson till Rurik som var den förste av den ätt som efter honom kallas ruriska ätten och son till Igor storfurste av Kiev. Modern hette Olga eller kanske rentav Helga. Igor dog då sonen var cirka tre år gammal. Modern Olga styrde framgångsrikt riket till snen blev vuxen och övertog på allvar makten omkring 962. En man med nordisk påbrå vid namn Asmund betyde mycket för den unge fursten och banden mellan Skandinavien och dagens Ukraina vara starka. Krig pågick i stort sett under Svjatoslav tid vid makten. Ofta var han framgångsrik. Han besegrade Khazarerna ett folk som konverterat till judendomen och krossade nästan hela deras rike, han stred mot bulgarerna och hade planer på att göra deras land till centrum för sitt rike som skulle vara från Ukraina ner till Balkan. I strid mot bysantinska riket var han mindre framgångsrik och fick se sina ambitioner på Balkan försvinna. Efter en strid mot Byzans överfölls Svjatoslav av en nomadfolk som hette petjeneger i striden som utbröt stupade Kievs storfurste. Svjatoslav var hedning och dyrkade hedniska gudar och avskydde kristendomen. Han efterträddes av sonen Jaropolk som sedan efterträddes av sin halvbror Vladimir som dessvärre konverterade.

Ivan Mazepa
Kanske den mest kände ukrainaren i svensk historia? Ivan Stepanovitj Mazepa föddes 1639 i den del av Ukraina som då tillhörde det polsk-Litauiska riket. Mazepa var i unga år page hos kung Johan Kasimir av ätten Vasa som då styrde över Polen-Litauen. Unge Mazepa hade det dock inte lätt. Flertalet vid hovet var katoliker och de trakasserade honom för att han var ortodox. Han utkämpade en duell men var även inblandad i en skandal med en gift kvinna. Mazepa var kosack och återvände till sina fränder de så kallade zaprogkosackerna. Han tjänstgjorde där i många år innan han själv valdes till hetman (hövding).

Mazepa var framgångsrik, han slog ner ett uppror riktat mot tsar Peter I 1702 och belönades för detta. Ivan Mazepa blev en stor och rik godsägare och lät bygga flera ortodoxa kyrkor men anlade även ett universitet. Han gifte sig med en änka vid namn Anna Polovets men enda barnet en dotter dog som liten. Makan Anna avled 1702.
Zaprogerna hade lytt under Polen-Litauen men sedan 1667 under ryske tsaren. Relationen med makthavarna hade varit från och till mycket ansträngda men nu när de hamnade under tsarens välde blev det värre. Tsaren försökte kringgå den autonomi kosackerna hade och försöka tvinga kosackkrigare att delta i krig utanför deras eget land vilket de ogillade. Under det stor nordiska kriget anlände svenskarna under Karl XII till Ukraina. Ivan Mazepa såg chansen att med svenskarnas bistånd kunna göra Ukraina fritt från Ryssland. Men alla kosacker var inte villiga att stötta honom. Efter nederlaget vid Poltava flydde Ivan Mazepa tillsammans med Karl XII till Osmanska riket och de bosatte sig i staden Bender i dagen Moldavien. Mazepa som nu var i sjuttioårsåldern avled här i september 1710. I rysk och senare sovjetisk historieskrivning var Mazepa en förrädare, i Ukraina hyllas han idag en en av nationens hjältar.

Pavlo Tjubinskyj
Pavlo Platonovitj Tjubinskyj föddes 1839 i Ukrina som då var en del av tsarens rike. Familjen var adlig men fattig. Unge Palov lyckades ändå studera och geografi var hans stora intresse men han var även en pennans man och skrev artiklar och dikter. 1862 skrev han det som senare skulle bli Ukrainas nationalsång; Ännu lever Ukraina eller som den heter på orginalspråk: Sjtje ne vmerla Ukrajina. På grund av denna såg men också för att han rörde sig i kretsar som sågs med misstänksamhet av makthavarna fick han året därpå förvisning till Sibirien närmare bestämt Archangelsk. Här arbetade bland annat som tjänsteman men också som redaktör och var med att planera en expedition till Novaja Zemlja. Till slut fick han tillåtelse att flytta hem till Ukraina. Tjubinskyj fortsatte arbete som geograf och var med på en del expeditioner inom ryska väldet. Han gjorde etnografiska arbeten. Han gifte sig och fick fyra barn.
1976 undertecknade tsaren ett dekret som förbjöd ukrainska språket inom kultur och religion ukrainarna skulle förryskas. Tjubinskyj förbjöds att bo i Ukraina men fick bo i huvudstaden Sankt Petersburg. Efter några år blev han sjuk och de sista åren, han dog 1884 var svåra.

Stepan Bandera
Den milt sagt kontroversielle Stepan Andrijovytj Bandera föddes första januari 1909 i västra Ukraina i den del av landet som var beläget i Österrike-Ungern. Fadern var präst och religionen var grekisk-katolsk. Ukraina blev självständigt 1918 men efter några år som självständigstat blev det en del av Sovjetunionen. Fadern och morbrodern till Stepan deltog i polsk-ukrainska kriget där morbrodern stupade för en polsk kula. Unge Bandera studerade vid universitet men var framförallt intresserad av politik. UVO, Ukrajinska Vijskova Orhanizatsija eller på svenska Ukrainska militärorganisationen som hade som mål att ena alla ukrainare i en stat. Ukrainska minoriteter fanns i Polen, Tjeckoslovakien och Rumänien medan det egentliga Ukraina var en del av Sovjetunionen. Stepan Bandera anslöt sig till UVO 1927 och blev en av dess ledare. Främst stred UVO i Polen. Bandera satt fängslad en tid då han ansåg vara inblandad i mordet på den polske inrikesministern. Han släpptes dock 1939 och var på fri fot på andra världskriget bröt ut. Bandera kom i kontakt med tyskar från militära underrättelsetjänsten och han var med att sätta upp väpnade styrkor bestående av ukrainare. När kriget mot Sovjetunionen utbröt var Bandera och andra ukrainare beredda att stödja tyskarna. Då hade hans far Andrij Bandera förts bort av sovjetiska underrättelsetjänsten och dödades av dessa. Bandera utropade ett fritt Ukraina, men det blev ganska fort problem med samarbetet mellan tyskar och ukrainare, då Bandera ställde stora krav och tyskarna ansåg de vara orimliga sedan gick kriget bra för axelmakterna vid denna tid så stöd av Bandera ansåg heller inte nödvändigt det fanns andra samarbetspartner. Till slut fördes Stepan Bandera till koncentrationsläger men fick en mycket mild behandling. Han frisläpptes hösten 1944 och nu kom man överens om samarbeta igen. I mars 1944 uppsattes en ukrainsk arme och exilregering men Bandera var inte medlem. Efter kriget flydde han och hans familj, Bandera var sedan 1940 gift med Jaroslava Oparivska med vilken han fick tre barn.

Bandera levde efter kriget i Västtyskland, han fortsatte verka för sina planer på att göra Ukraina fritt men mördades av sovjetiska agenter 15 oktober 1959. Postumt fick han mottaga orden Ukrainas hjälte men den drogs sedan tillbaka. Stepan Bandera var ukrainsk nationalist som ogillade polacker, ryssar och judar. I Ryssland är han skurk, i Ukraina är hans minne delat. Bandera hade avskytt dagens president och denne hade nog avskytt Bandera.