När vi firar disblot så hedrar vi diserna men vi hyllar även de kvinnliga makter vi dyrkar. Våra asynjor, gudinnor, diser, hamingjor, fylgior samt valkyriorna är alla kvinnliga makter. Inga könsneutrala monoteistiska postmodernistiska produkter.

Vi hedningar är så tacksamma för att vi har kvinnliga gudamakter vanligen kallade gudinnor att dyrka. Tack för att vi får dyrka er! Tack alla kvinnliga gudamakter! Tack alla asynjor och diser!

Tack Saga att vi får dyrka dig!

Tack Nerthus att vi får dyrka dig!

Tack Gnå för att vi får dyrka dig!

Tack Trud för att vi får dyrka dig!

Tack Röskva för att vi får dyrka dig!

Tack Bil för att vi får dyrka dig!

Tack Gerd för att vi får dyrka dig!

Tack Njörun för att vi får dyrka dig!

Tack Bestla för att vi får dyrka dig!

Tack Eir för att vi får dyrka dig!

Tack Zisa för att vi får dyrka dig!

Tack Siv för att vi får dyrka dig!

Tack Fulla för att vi får dyrka dig!

Tack Sjöfn för att vi får dyrka dig!

Tack Syn för att vi får dyrka dig!

Tack Vör för att vi får dyrka dig!

Tack Rind för att vi får dyrka dig!

Tack Sol för att vi får dyrka dig!

Tack Frigg för att vi får dyrka dig!

Tack Nanna för att vi får dyrka dig!

Tack Tanngnivr för att vi får dyrka dig!

Tack Ilm för att vi får dyrka dig!

Tack Vår för att vi får dyrka dig!

Tack Järnsaxa för att vi får dyrka dig!

Tack Lofn för att vi får dyrka dig!

Tack Snotra för att vi får dyrka dig!

Tack Trima för att vi får dyrka dig!

Tack Idun för att vi får dyrka dig!

Tack Hnoss för att vi får dyrka dig!

Tack Kara för att vi får dyrka dig!

Tack Freja att vi får dyrka dig!

Vi önskar alla hedningar ett trevligt disblot 2024 ayps. Må diserna vara med er!

Göjevisa

Nordan är min kärleksvind
och Göja min älskogsmö.
Aldrig står solen så röd vid sin grind
som stigen från bolster av snö.
Aldrig är flickan så skön för din blick
som sedd genom yrvädrets flor.
»Dansa och sjung, agrimonia drick«,
så säger oss Göja, min bror.

Solen, som går i den kyliga Fisk,
nu drager sig tidigt till ro.
Så ock var yngling, fullkommen och frisk,
nu önskar hos kärestan bo.
Sunnan går kvalmig i skogar av lind
och andas förgiftande dunst;
nordan, kom nordan, vår bilägersvind,
som blåser om hälsa och gunst!

Långvägs jag kommer av nordvindens bygd
och söker min älskades lund.
Ser du mitt lopp under granarnas skygd,
kom möt mig i Veneris stund!
Gott är att handla med kvinnfolk, jag lärt,
i Göjas trovärdiga natt.
Hör, över drivan, som dagsmejan tärt,
går tassande mjukt Peter Katt.

Nu må man gilja och bygga sig bo,
ty gamman är god som en päls;
aldrig slår rötan i huset sin klo,
om timret i Göjetid fälls.
Fastlagen kommer; om jorden i tö
täcks röja sin fruktsamma famn,
strör jag på änglarnes tisdag mitt frö
i ditt och de heligas namn.

(Erik Axel Karlfeldt)

Islänningarna firar thorrablot i januari-februari men de senaste tidens vulkanutbrott har gjort situationen svår för många människor på önationen där asatron är den näst största religionen. Kan ni hjälpa vårt broderland så gör det ärade hedningar.

Hjuke med syster
följer troget
Sunnas broder.
Hållande spann och stör.
Lycklige Måne som
har så trogna följeslagare.

Vi är tjatiga. Men fortsätt stöd Ukraina!

När kristendomen kom började den gamla nordiska kalenderns månader undan för undan ersättas av de månadsnamn de kristna använde. Lite ironiskt är att korsets anhängare tog med sig hedniska namn såsom januari uppkallad efter guden Janus och februari som har sitt namn efter den etruskiske guden Feberus. Hedendomen finns där. Hur mycket de än försöker så är hedendomen kvar. Nu är året ännu nytt och vi hedningar ser en ny tid randas utan kors. Ha en trevlig göjemånad.

Som brukligt är så uppmärksammar IKF årsdagen för slaget vid Lena. Oden gav seger åt erikska ätten i deras kamp mot sverkerska ätten. Hell Oden!

Var Tyr en bortglömd gud?

Tyr guden som har en veckodag uppkallad efter sig och om inte otaliga så stor stortaliga platser namngivna efter honom spelar ingen större, men inte helt oviktig roll i den äldre eddans gudadikter. Han ger Tor rådet att resa till Hymer för att hämta kitteln Ägir behöver för att brygga öl. Han följer själv med på resan. I Loketrätan är han en av de gudamakter som hånas. I sången om Sigdriva nämns det att man ska rista hans runa på vapen och nämna hans namn två gånger då man gjort detta.Avbildningar av Tyr finns bland annat en så kallad guldbrakteat funnen i Trollhättan där han blir biten av Fenrisulven.

Att Tyr inte är med mer tas av en del som intäkt och bevis att kulten av Tyr bleknat. Men alla gudasagor och sånger har inte överlevt. Man kan inte enbart förlita sig på den äldre eller för den delen yngre eddan. Den förkristna religionen var och är ty Tyr dyrkas ju åter en polyteistisk tro och måhända var dyrkan av Tyr inte lika utbredd i väster det vill säga Norge och Island som i Sverige där många ortsnamn som Tyresö, Tyrsjön finns. I Danmark och Skåne finns det flera Tyringe i Skåne samt Tysnes, Tyrsbjergvej, och Tirslund i Danmark. Om kulten av Tyr inte var utbred i väster och de flesta källor som överlevt kommer från väst är det inte heller förvånande att Tyr inte spelar så stor roll i de dikter som överlevt. En veckodag, en runa, avbildningar, med i eddans dikter, ortsnamn allt finns till Tyrs ära. Tyr var inte en undanträngd eller bortglömd gud i slutet av den hedniska epoken.

Den mäktige och segerrike Tyr är med oss!

Idiomatiskt uttryck: Bränna sina skepp

Bränna sina skepp eller att bränna sina skepp, det är aldrig tal om att bränna endast ett skepp är ett Idiomatiskt uttryck som betyder att man inte kan återgå till det som varit eller att man inte kan dra sig tillbaka. ”Jag trivs inte med mitt nya arbete men jag kan inte gå tillbaka till det gamla då jag kallade chefen och arbetskamraterna fr idioter då jag slutade. Jag har bränt mina skepp.”

Mem varifrån kommer då uttrycket som är ganska lättfattligt och lättöversättligt till de flesta språk? De lärde älskar ju och tvista om allt, så vi rikserar att bränna våra skepp när vi lanserar denna teori. Det är ursprungligen svenskt, eller åtminståne nordiskt.

I Styrbjörns saga förekommer det att man bränner sina skepp. Sagan eller historien handlar om att svearna styrdes av två bröder tillika kungar Erik och Olof söner till kung Björn. Erik är en historisk person medans brodern sägs vara en så kallad ”sagokung”, det vill säga att hans existens inte är helt säkerställd. Hursomhelst, Olof hade en son som hette Björn och ville ha arv efter sin far och bli kung han med. Erik ville inte dela makten. Björn envisades men farbrodern gav hon erbjudandet att segla iväg med sextio skepp på vikingafärd. Björn ofta kallad Styrbjörn för sitt trotsiga lynne gjorde så. Men till slut ville han återkomma och ta makten. Vi läser ut sagan:

”Med hela sin härskara kom Styrbjörn till Fyrisvall. Alla skeppen lät han bränna, ty han menade, att hans män inte så snart skulle fly, när alla utvägar att undkomma var berövade dem.”

Men denna drastiska åtgärd hjälpte inte. I slaget som kom segrade Erik och kallades sedan för Erik segersäll. Men så vann han striden då han offrade till självaste Oden!

Styrbjörn må ha bränt sina skepp. Vill man vara säker på att vinna bör man blota till Oden som kung Erik lät göra.