Om eld och getter, ett litet hednisk kåseri

Ja vad ska man skriva om? Ukraina brinner, Palestina brinner och Island brinner bokstavligen med alla vulkanutbrott. Det brinner i förorterna i Sverige för att man i någon slags kristen humanism vill hjälpa allt och alla utan att undersöka vem man hjälper. Elden, såväl fiende som vän. Inom asatron har vi inga syndabockar men väl gudabockar. Tor har två bockar som drar hans vagn och som alla vet är Heidrun viktig för enhärjarna, Särimner får ursäkta. Eld och dess farliga sida förknippas med Loke. Det gör likväl de kristnas gud Satan eller vad fan han nu heter. Han förknippas med katter också men det ger vi katten i. Freja förknippas med katter hon med och som alla vet är hon för de som är anhängare av den sanna religionen smeksam, men kan rivas och klösas om du tror på den där filuren som rände runt i öknar och hade tolv vänner. Ha en fortsatt trevlig göjemånad!

Henrik Andersson

Motbjudande monoteism!

Ett av det mest motbjudande monoteism i allmänhet och kristendom i synnerhet är att de stulit i princip allt från hedniska religioner och när de väl gjort detta så beskyller de hedningar för att ha fel i allt och visar förakt för deras tro. Tjuven kallar den som utsatts för stöld för lögnare. Detta är bland det mest vidriga med dessa monoteistiska religioner och det gör att åtminstone undertecknad aldrig kan se något gott i dem.

Henrik Andersson

Dikt: Den modigaste av gudar

Den modigaste av gudar

Ingen av asar eller alver
vågade ormens broder möta.
Endast Tyr steg fram.

– Ta min hand i pant,
jag drar den ej tillbaka.

Ack ni som kan den forna trons
sagor och sånger,
Lokesonen stympade asen,
men Tyr erkänns
som den modigaste av gudar!

För omsorgsfull renvård

10 september 1897 biföll i konselj kung Oskar II förslaget Norrbotten och Västerbottens länsstyrelser att en medalj skulle instiftas för som man uttryckte det: ”offentligt erkännande av värdet för det allmänna av en omsorgsfull renvård”.

Medaljen delades ut samma år som den instiftades men sedan var det långa uppehåll mellan utdelningarna som skett förutom 1897, 1919, 1922, 1944, 1945, 1950, 1957, 1965, 1980, 1984 och senast 2004. Ofta har ofta flera personer fått medaljen men de senaste tre gångerna har den bara delats ut till en person. Totalt är det 28 medaljer som delats ut på 127 år. En av dessa har varit en kvinna, Aina Jonsson 1934-2020.

De första åren 1897-1922 var medaljen i silver och i åttonde storleken. Därefter har den varit i guld och i femte storleken. Åtsidan bär den regerande regentens porträtt och frånsidan har bärarens namn ingraverat. Den bärs i blått band med gula kanter. Gmrenv är medaljens förkortningsnamn. Landshövdingar men även ministrar har delat ut medaljen.
Medaljen fick inskriptionen på både svenska och nordsamiska. Mellan åren 1897-1950 var den nordsamiska texten: Puorre påtsoi suittemest. Denna ändrades efter Gustav VI Adolfs trontillträde då nya medaljer skulle tillverkas till Buorre reinuhimmest. Senare tillkom text på sydsamiska: Väjkele reijnomännih. Tre språk på en medalj något unikt inte bara i Sverige utan även internationellt.

Bilden visar Lars Anders Matsson en av de fem som erhöll medaljen 1957. Bildkälla Pinterest.

Vid en källa

Vid en källa

Jag sitter, källa, vid din rand
Och ser på molnens tåg,
Hur, ledda af en osedd hand,
De vexla i din våg.

Der kom en sky, den log så röd,
Som rosenknoppen ler.
Farväl! Hur snart farväl den bjöd,
För att ej komma mer.

Dock, der en annan mera klar
Och strålande igen!
Ack, lika flyktig, lika snar,
Försvinner äfven den.

Nu åter en! — Den vill ej fly,
Den vandrar tungt sin stig,
Men, källa, mörk är denna sky,
Och den förmörkar dig.

Jag tänker, när jag ser dig så,
Uppå min egen själ:
Hur mången gyllne sky också
Har bjudit den farväl!

Hur mången, tung och dyster, spred
Sin djupa natt i den
Och kom så hastigt, ack, men skred
Så långsamt bort igen!

Men hur’ de kommit, hur’ de gått,
Jag känt dem ganska väl:
De varit tomma skyar blott
I spegeln af min själ.

Och spegelns ljus och mörker skall
Likväl af dem bero! —
O källa, när blir leken all,
När får din bölja ro?

(Johan Ludvig Runeberg)

Det är Runebergsdagen den femte februari. Vi uppmärksammar den store skalden.

Är asatro förenligt med feminism?

Det förkristna samhället var ett ofrihetens samhälle. Trälar fanns och det säger sig självt att ofria människor ofta men inte alltid har det sämre än fria. En fri kvinna hade det juridisk bättre än en ofri man. Beroende på social status och ställning har kvinnor även i samhällen där de varit formellt utestängda från makten ändå kunnat påverka. En drottning hade ofta mer att säga till om än en vanlig bonddräng på 1600-talet då den protestantiska fundamentalismen styrde Sverige. Allt nog, det fanns fria kvinnor som hade det bättre än ofria män i hednisk tid.

Det fanns kvinnliga skalder, Jorun skaldemö hette en, det fanns kvinnliga krigare (borde dessa kallas krigerskor?) och det fanns säkerligen kvinnor som gjorde vad man i en kristen kulturtradition förknippas med manliga yrken och verksamheter. Kvinnor hade en stark juridisk ställning och sagorna är fyllda med stolta och självständiga flickor och kvinnor. Trälkonan hade det förstås inte så lätt då hon var någon fri mans eller kvinnas egendom. Kvinnor hade en viktig funktion i den gamla tron. Völvor nämns och de hade makt.

Men av allt att döma fanns det könsroller och att bryta mot dem var inte riskfritt. Oden själv anklagas av Loke för att vara omanlig då han lärt sig sejd en andlig konstform som brukade förknippas med kvinnor. Loke var väl inte rätt person att anklaga alla då han själv fött barn. Tor övertalades med tvekan att klä sig till brud för att resa till Trym för att få tillbaka sin hammare. Loke hade ingenting emot att följa med klädd som brudtärna.

En islänning vid namn Torvald tog med sig en biskop till Island för att sprida kristendomen lära. Hans grannar retade honom och sa att han fått barn med biskopen. Detta togs som en så svår skymf att den kristne mannen som väl borde ha vänt andra kinden till slog ihjäl sina hedniska grannar.

Det är svårt att översätta nutida begrepp till äldre tider. Men man torde nog kunna säga att man hade en slags särartsfeminism. Man ansåg kvinnor och män var jämlika men hade olika funktioner och uppgifter. Såväl män som kvinnor behövs, nyckeln behöver låset.

Den yngre eddan tar ofta upp vad som räknas som manligt och kvinnligt. Svärd är manliga, sköldar kvinnliga, eken är manlig medan linden är kvinnlig. Begreppet könsneutral hade ingen förstått. Asynjorna har lika mycket makt som asarna, ja rentav nästan mer makt ty ödet representerat av nornorna kan inte ens allfader Oden påverka alla gånger.

Feminism förknippas inte längre enbart med kvinnors rättigheter det har blivit ett ord som förknippas med diverse olika sexuella inriktningar vars främsta syfte inte är reproduktion.
Begrepp som homosexuell, bisexuell och heterosexuell fanns inte i gammal hednisk tid. Ibland kan man höra kristna som är toleranta mot homosexuella hävda att homosexuella inte nämns i Bibeln. Andra begrepp som exempelvis sodomi försöker man omtolka och mena att det kan betyda någonting annat. Men är det egentligen hederligt rent moraliskt att hålla på med sådana där omtolkningar? Om hedningarna i äldre tider tillåtit samkönat sex och haft formella relationer som exempelvis giftermål mellan två män eller två kvinnor hade då inte de kristna påpekat detta?

Som slut ord kan man nog gott säga svaret på frågan om asatro är förenligt med feminism är ja om det är en särartsfeminism.