Några rader om fastlagen

Det är något hedniskt över fastlagen. Man ska festa och roa sig innan man ska späcka sig till den monoteistiska gudens fromma. Det är som om kristendomen inser att folk måste få släppa lös lite, en slags säkerhetsventil för de som ska lyda och frukta gud. Dansa naken i Rio de Janeiro, klä ut sig i Venedig eller äta semlor i Sverige allt handlar om att ha fest i den kärva religionens namn. vi hedningar har ju ingen kärv sträng gud som blir arg jämt och straffar ofta, vi kan inte unna oss glädjen att synda, ty vår tro erkänner inte synd. Utmana gränser, vara lite busig, göra annars förbjudna saker tycks vara många kristnas livsluft. Exempel på det är ju en viss Roberto som satt och gnöllade i TV att han köpt sex. Han sa sedan efter något år att han trodde folk skulle förlåta att han syndat för så gör man i kristen katolsk tradition. Såväl Rio de Janeiro och Venedig är katolska städer ska påpekas, man släpper lös, syndar och får förlåtelse sedan kan man synda igen. Men så fungerar inte det allt mer sekulära Sverige, här får man betala när man gjort något dumt och omoraliskt. Dom över dum värsting står fast.

Våra förfäder i Sverige förstod att katolska tron var trams och kastade av sig påvens lära. Man insåg att fasta i 40 dagar var nonsens. Men den lilla festen fastlagen behöll man. Vi kan gott hedna semlan ty denna bakelse med extra allt är en slags motpol mot kristen måttlighet och försakelse. Måttlighet straffar sig alltid!

Dessa kristna brudar från Brasilien roar sig på karneval. De tycks ha mer moral än tanterna i krisdemokraterna och tokan i Knutby.

Denna bakelse är nästan okristen trots att den bakats i denna tro.

Vi behöver inte mer kärlek!

Älska din nästa som dig själv. Ja dessa ord som folkuppviglaren, skyll inte på oss, det var August Strindberg som började kalla Jesus från Betlehem, han var ju född där och därför borde han kallas detta och inte Jesus från Nasaret för folkuppviglare. Men vem är den där nästan? Frun, flickvännen, grannen, okänd man på gatan? Ja som ni ser ett omöjligt ideal. Ibland är det meningen att vissa ideal ska vara svåra att leva upp till men det får inte var omöjligt. Om religionen ställer krav på människor, ja då måste människorna också kunna kräva att idealen kan uppfyllas.

Värre är det att folk ska inte bara älska sina vänner utan även sina fiender. En kvinna som blir våldtagen ska älska sin förövare om man hårdrar detta kärleksbudskap. Efter som även domaren ska älska våldtäktsmannen så blir straffet därefter. Vi behöver inte den kristna tron som hela tiden ska omtolkas. Vi bör avskaffa den och därmed dess orimliga och rent av skadliga ideal. Vi behöver om man ska vara drastisk inte mer kärlek utan mindre av den, i alla fall den sorts kärlek som folkuppviglaren predikade!

Om eld och getter, ett litet hednisk kåseri

Ja vad ska man skriva om? Ukraina brinner, Palestina brinner och Island brinner bokstavligen med alla vulkanutbrott. Det brinner i förorterna i Sverige för att man i någon slags kristen humanism vill hjälpa allt och alla utan att undersöka vem man hjälper. Elden, såväl fiende som vän. Inom asatron har vi inga syndabockar men väl gudabockar. Tor har två bockar som drar hans vagn och som alla vet är Heidrun viktig för enhärjarna, Särimner får ursäkta. Eld och dess farliga sida förknippas med Loke. Det gör likväl de kristnas gud Satan eller vad fan han nu heter. Han förknippas med katter också men det ger vi katten i. Freja förknippas med katter hon med och som alla vet är hon för de som är anhängare av den sanna religionen smeksam, men kan rivas och klösas om du tror på den där filuren som rände runt i öknar och hade tolv vänner. Ha en fortsatt trevlig göjemånad!

Henrik Andersson

Motbjudande monoteism!

Ett av det mest motbjudande monoteism i allmänhet och kristendom i synnerhet är att de stulit i princip allt från hedniska religioner och när de väl gjort detta så beskyller de hedningar för att ha fel i allt och visar förakt för deras tro. Tjuven kallar den som utsatts för stöld för lögnare. Detta är bland det mest vidriga med dessa monoteistiska religioner och det gör att åtminstone undertecknad aldrig kan se något gott i dem.

Henrik Andersson