Så var helgen slut. Men den ljuva årstiden infaller i en oljuv tid. Nato lägger förstämning på allt.

Tyrs svärd
dräper fienden,
blodet torkar
inte på
Odens sons
goda vapen
pryd med
Tyrs runa.

Första maj är ursprungligen en hednisk dag (ja det vet ni som läser denna blogg) men sedan slutet av 1800-talet är det arbetarklassens dag (det vet nog de flesta som läser denna blogg) och firas eller vad man nu ska kalla det med demonstrationer och tal.

Forn sed eller deras anhängare brukar anklagas för att vara vänsterut. De är i det politiska anhängare av någon form av alternativ vänster. Forna tiders bärsärkar skulle nog inte tycka att de har särskilt mycket gemensamt med dem. Men forna tiders bärsärkar skulle nog inte gilla högern och de konservativa i dagens Sverige heller. Dessa mörkblå är impregnerade med kristendom och inte ens en stridsyxa kan tälja bort ofoget. Luthers arbetsmoral är inte förenligt med den hedniska. Ty bärsärkar och andra hedningar hade trälar. Är ett arbete tråkigt, trist och träligt (sic) ja då får den ofrie utföra det!

Bärsärkens yxa kan träffa så väl mulletrollet från MP som slipsnissen från Afs. Forn sedarna anser det vara viktigt med god relation med svenska kyrkan, varför kan man undra? Det var ju kristendomen som förstörde för hedningarna. Ska man verkligen vara vän med sin ovän, det är väl inte något råd Oden ger oss i Havamal? De hedningar som tycker filur Åkesson borde bli statsminister borde fråga sig hur det är förenligt med asatro att stödja ett parti som kallats för en hårdkokt version av KD.

Det ljugs aldrig så mycket som när det gäller politik. Det hycklas aldrig så mycket som när det gäller religion. Religionspolitik är det värsta ty då ljugs och hycklas det i samma andetag. tänk på det ärade hedningar och några kanske borde tänka inte bara en gång.

Men nu är våren den sköna här, Ostara ler och vi gör det likaså.

IKF

Odens krigare, bärsärkarna ogillade alla former av kristendom var så säkra.

I maj månad grön.

I maj bli solens strålar mer förgyllda,
i maj blir himlen mera mild och blå,
i maj bli älskogssvenner mer förbryllda
och rosenskyar flickors kinder få.

I maj så höras kärleksskratt i gräsen
och blommor öppna sina kalkar små
och nakna fågelungar hålla väsen
och alla småkryp gassa sig och må.

I maj sig öppnar jordens stora sköte
och himlens kärlek strålar ned däri,
i maj på vågen gungar fiskarnes flöte
och allt är ljus och fröjd och harmoni.

I maj det spritter uti mänskans hjärta
och vinterns krämpor tina upp och gå,
i maj inunder blomstermattor bjärta
bli gömda lifvets alla sorger grå.

I maj blir hoppet grönt som skogens tufvor
och gyllene som glimt på sollyst våg
och djupt och rikt som jordens djupsta grufvor
och jublande som flyttningsfåglars tåg.

I maj får folket mera bröd på bordet
och slut är vinterns dubbelt bittra strid,
och första maj predikas lösenordet
och visas vägen till en bättre tid!

(Karl Johan Gabrielsson)

Nu har vi äntligen kommit till den månad som de gamle benämnde blomstermånaden eller lövmånaden. Sak samma vad månaden heter blommor och löv hör ju i hop enligt biologin. Nu firar kelterna sin gud Belenus och romarnas sin blomgudinna som heter Flora. Vi har ju egna hedniska traditioner i Sverige men hedendom är mer snarlik än olik, särskilt när det gäller Europa.

Vädret och ljuset välkomna vi alla men tiderna är hårda. Illdåd sker lika mycket när det är varmt och solsken som i kyla och mörker. Vi har i år uppmärksammat Tyr och helgat året åt honom så vi avslutar dessa rader med att prisa krigsguden, Tors halvbror och Fenrirs tämjare med ett hell. Hell Tyr!

Hell dig Tyr! Må du såväl värna som inspirera oss!

I sanning så ändras tiderna. Abbedissan Valborg blev kanoniserad, nu för tiden bli vi när Valborg firas kanon!

Ett äkta litet rus är alltid hedniskt till sin karaktär. Skål!

Segerns skålar skall vi dricka,
lyfta horn och och stånkor
och hedra Tyr.

Kärlekens skålar skall vi dricka,
lyfta horn och och stånkor
och hedra Freja.

Ja nu är det vår,
tid för strid, tid för smek,
tid att vara hedning!

Kärlekens skålar skall vi dricka,
lyfta horn och och stånkor
och hedra Freja.

Segerns skålar skall vi dricka,
lyfta horn och och stånkor
och hedra Tyr.

Våren är kärlekens tid men också segerns. Nu strider hanar om honorna och den som segrar får äran att bli far. I forntider for nordmännen ut på våren för att strida och plundra. Segraren kunde nog räkna med att få tag i en tjusig dam att förlusta sig med. I krig och kärlek är allt tillåtet. Fråga vanadisen även kallad Freja hon om någon vet detta.

Walpurgisnacht

The wind is stirring outside,
rebelling at the thought,
that woman, or man,
witch or Goddess,
telling tales of days gone by,
or weaving the wyrd of days yet to come
have had the temerity
to set themselves against it–

You can hear the last whispers
of winter in it’s voice–
Commanding to be allowed
to hold onto the land–
Yet, grain must grow,
rain must fall,
sun must shine anew–

Winter’s time has passed,
the cloak of white
which lay upon the ground,
the jewels which hung upon the trees,
giving them a majesty
not to be rivaled
in the courts of man,
these garments must be laid aside–
The gray that ruled the sky,
as the Wild Hunt did ride,
has mellowed.
Showing Odin has passed–
His hounds are kenneled–

Dance with me around the pole,
winding ever closer,
shall we share a fire?
Shall we dance until our skin flames,
our blood warmed beyond boiling,
wod has taken us in it’s arms?
Shall we lay together,
this Walpurgisnacht–

(Ayla Wolffe)

Valborg i bibeln? Valborg i Talmud? Valborg i koranen? Nej förstås så firade inte öknen folk den högtid som vi hedningar firar sista april-första maj. Vi sagt det förr, vi säger det igen och igen, ty repetition är all kunskaps moder. I princip är alla högtider och sedvänjor hedniska, men de kristna har tagit över dem, nu återtar vi dem och återställer dem till den hedendom de kommer ifrån. Det är det vi kallar hednisering ett ord som förr eller senare hamnar i svenska akademins ordlista!