14 januari börjar oxveckorna de slitsamma veckorna efter jul. Men uthärda ärade hedningar, uthärda Jolners högtid ger oss kraft att uthärda slitet och tristessen. Stoiskt uthärda livets hårda prövning det är hedendom i praktiken!

Nu dansas julen ut ur vårt hus

Nu dansas julen ut ur vårt hus,
vi släcker de sista av levande ljus.
Granen har barrat och stjärnan tas ner,
nu väntar vi inte på tomten nåt mer.

All maten är slut och paketen är tomma,
nu låter vi vardagens sysslor få komma.
Vi städar bort glitter och rött och guld,
och vintern står kvar i sin snövita skrud.

Nu fyller vi vasen med tulpaner så små,
med löften om ljuset och himmel så blå.
Tack för den vila och fröjd som vi fick,
nu blickar vi framåt med hoppfull blick.

Ja då knyter vi ihop julen för denna gång. Den hedniska högtiden som överlevt allt. Den förändras men det bevisar att den ”lever”, julen är inte ett museiföremål. Nu tackar vi att julen har varit och hälsar den välkommen i december.

Völunds vrede

Senor skurna,
smärta i själen.
Konungens fånge,
kallt är hans hat.
Völund väntar,
vässar sitt stål.
Ingen förlåtelse,
ingen nåd.

Sönerna snavar,
slaktas vid städet.
Huvudskålar härdas,
höljda i silver.
Ögon blir pärlor,
ödesdigra smycken.
Flinet är fastfruset,
finnas hos smeden.

Dottern han tvingar,
drycken är stark.
Barnet hon bär,
blir hämndens märke.
Völund skrattar,
vingarna bär.
Upp i luften,
ur kungens våld.

Illa behandlad,
iskall blir blicken.
Mjukhet mördas,
makt ger svar.
Hämnden är herre,
hedningens lag.
Visa ingen nåd,
vinn din frihet.

Hedniska samfund i Sverige säger: ”Vi är asatroende, men vi är som folk är mest.”
Ideell Kulturföreningen säger: ”Om du är som folk är mest, så är du inte asatroende på riktigt.”

Men kriget i Ukraina har inte tagit ledigt. Åter förklarar vi vår sympati för det blå/gula landet vi delar så mycket med.

När du dör kan du inte gråta mer

Marmorvitt är ansiktet, bakom mask av stelnad form,
Ingen puls som hamrar mer, ingen skugga i en storm.
Goth-flickan vid fönstret ser hur rosenbladen faller,
Hon fuktar sina kinder bakom hjärtats svarta galler.
Men här i ruinens tystnad, där gamla andar bor,
Finns ingen plats för snyftningar, eller tårar som är stor.

För tårar är en lyxvara för de som ännu tror,
Att smärtan har en mening där den i bröstet bor.
Men krigaren har fattat, när han går i mörka led,
Att ödet inte frågar om man är trött och vill ha fred.
Grisen skriker gällt mot skyn när kniven möter strupe,
Men stenen tiger stilla i sin kalla, mörka djupe.

Sitt kvar på rummet, unga själ, och dränk din sorg i vin,
Gör din smärta vacker, gör din klagan till en scen.
Men vi som vandrat längre in, där inget ljus kan nå,
Vi bär vår tysta rustning som de döda andas på.
Ett svart hål sväljer energin, en stum och stoisk lag,
Det finns inget ”vi” och ”alla”, inget hopp om nästa dag.

Här finns ingen Pride-parad, inga rop på empati,
Bara aska, järn och tystnad i en bister harmoni.
Lägg ner din tunga maskerad, låt sista sucken gå,
För i det stora mörkret finns det inga ögon blå.
När sista marschen stannar av och hjärtat slutar slå:
Då dör din sista sorgsenhet,
Då torkar dina tårar,
Och så var det med det.

Om de kristna får tro på sankt Göran och draken så får vi tro på Sigurd som dräper Fafner. Ingen har monopol på att dräpa drakar.

Sigurd Fafnersbane

Sången om Sigurd

Hör mig, berätta skald
och högättad kämpe,
om völsungen Sigurd,
som svärdet bar.
Gram han smidde
av splittrat stål,
den främste av furstar
under fästet blå.

Mot Gnitaheden
den orädde red,
där Fafner ringlade
runt röda guldet.
Draken han dräpte,
blodet han drack,
fick fåglarnas tal
från tungan veta.

Varför ska asatrogna
än idag honom minnas?
Han är viljans kraft
i en vankelmodig tid.
Han visar att ödet
måste mötas med mod,
att ingen drake
är för stor att dämma.

I Eddans kväden
hans ära lever,
en spegel för själen,
en sanning att se:
Att vinna sitt guld
och bekämpa sin skräck,
är vägen för den
som vill vandra med Oden.

Det är valår i år. Vi påpekar att trots att vi är en kulturförening så måste vi ändå följa med i samhällsdebatten. Vad folk röstar på må vara deras privatsak, om de röstar eller inte likaså. Men vi påpekar åter för vi har skrivit förut att man inte får var me i något riksdagsparti om man är med i föreningen fokus ligger på religion och tro i föreningen. Inget parti vare sig i eller utanför riskdagen vill ge asatron företräde och de högerextrema eller vad vi nu behagar kalla dem måhända tycker nordisk mytologi är intressant men då de tror inte på asatron men kristendomen som norm och ideal hyllar de ingenting för oss och extremvänster faller platt då de är ateister något vi ogillar. Vi är fundamentalistiska asatroende och inte någon politiker eller ideologis lakejer eller springpojkar.

Ideella Kulturföreningen

Som vanligt är vill vi påpeka att vi bara diskuterar med de som delar vår värdegrund.