Den sjätte december eller om ni så vill den sjätte i julmånaden passar otroligt bra att sända en hyllning till Oden, julguden. Den högste guden har många namn och Nikar är ett av dem. Hell Nikar! Hell Oden! Hell Jolner!

Älskad asagud har många namn.

De döda är så många

Det skymmer blekt
och tyst och grått
var vind som lekt
till vila gått.
De döda bli så många.

De trängas tätt
omkring min stig,
en tallös ätt
som kallar mig —
de döda bli så många.

Så få, så få
vi äro kvar
som återstå
från forna dar.
De döda äro så många.

De döda äro så många,
de levande äro så få,
och nätterna bli så långa
och tryckande dagarna gå.

(Bertel Gripenberg)

6/12 är Finlandsnationaldag.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Sven var den siste
men snart kommer
åter en ny härskare
när Vite Krist fallit.
Kyrkorna brinner,
prästerna skriker.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Stenkils son
vägrade blota,
anförtrodde sig år osynlig gud.
Den guden miste sin kraft,
men asarnas ökar i styrka.
Snart kommer ny hednisk tid.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Blot-Sven ska hedras tillsammans
med saxarnas Arwald
frisernas Radbod
danernas Gorm,
ärliga män
som hatade korset.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Femte december är det namnet Sven i vår almanacka. Sven hette den siste hedniske kungen i Sverige och han kallas ofta för Blot-Sven. Professor Natanael Beckman skrev en artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL om kungen och den återges här:

Blotsven, omtalad som ledare för det hedniska partiet i Sverige, framträdde omkr. 1080. Adam berättar, att under missionskyrkans tid i Sverige stor tolerans visats mot missionärerna och deras anhängare. Då konungen antog kristendomen, överenskoms, att han i en del av riket skulle ha fri religionsutövning, under villkor, att hedningarna i övrigt skulle få fritt dyrka sina gudar. Längre fram, ungefär vid år 1080, erfara vi emellertid ur flera delvis fullt autentiska källor, att en hednisk reaktion ägt rum, för vilken bl. a. den helige Eskil fallit offer. Om orsaken möta olika uppgifter. Den engelske kronisten Aelnoth tänker närmast på årsväxtförhållanden, vilka gjorde svenskarna benägna att frukta de gamla gudarnas vrede och betvivla den nye gudens makt. Isländarna åter anse, att den unge konungen, Inge d. ä., varit orsaken genom att gå längre i kristet nit, än vad fadern gjort och de hedniska svearna ansågo överensstämmande med gällande lag, tydligen den ovan antydda överenskommelsen. Då västgötalagens konungalängd uttryckligen hävdar, att Inge aldrig bröt något landskaps lag, får kanske detta tolkas som en direkt polemik mot nämnda åsikt och alltså som ett bevis för dess tillvaro. Det är en dramatisk episod under dessa brytningar, som åt B. i de isländska källorna förskaffat det namn, varunder han blivit bekant i historien; svenska källor nämna honom Sveno Idolatra eller Sven Blodkarl. Detaljerna av Svens liv få vi skildra efter isländarna. Då konung Inge vägrade deltaga i det hedniska offret vid svearnas ting, ansågs han ha brutit lagen. Svearna fördrevo därför konungen. Konungen var förmäld med en högättad kvinna, som hette »Mär», dvs. Mö. Drottningens broder Sven åtog sig att tjänstgöra vid blotet och valdes till svearnas konung, medan Inge fick draga sig tillbaka till Västergötland. Inom tre år kom han emellertid tillbaka, överrumplade och fällde Sven och återvann sålunda konungavärdigheten över hela riket. Härmed var också kristendomens seger avgjord.

I denna skildring finnes det egentligen ingenting, som direkt förefaller tvivelaktigt mer än drottningens namn. Enligt pålitliga danska källor hette Inges drottning Helena; att hon därjämte haft ett nordiskt namn, kan vara troligt, men namnet Mö kan knappast bero på annat än missförstånd. En del runstenar, som synas avse personer ur konungaätten, ge anledning tro, att Sven härstammat från Ynglingarnas ätt, och en sådan härstamning är troligen en nödvändig förutsättning för framgången i hans tronanspråk. Full visshet står här icke att vinna. Däremot torde man kunna bestämt påstå, att de uppgifter, genom vilka en sen konungalängd velat göra B. till stamfader för Sverkerska och Erikska ätterna, sakna varje anspråk på tilltro.

Hennes Kunglig Höghet Birgitta, Prinsessa av Sverige och Hohenzollern har avlidit. Föreningen beklagar sorgen.

Spjutet Gungnir

Spjutguden
kastade spjutet Gungnir
över de spjutbeväpnade krigarna.
De som dödas av spjut
kommer till spjutgudens
salar där spjut är huset sparrar.
De stupar för jättarnas spjut
tillsammans vid ragnarök
med spjutguden.

Idag den 3 december eller om man så vill julmånanden är det onsdag, Odens dag. Jul och Oden så det passar på att åter förkunna att vi firar ju i december/julmånanden vi tror att en av de viktigaste anledningarna till att julen firas är vintersolståndet och vi tror man firade att det blev ljusare. Asatron har många solgudamakter Sol, Glen och Ull må nämnas och det vore märkligt att dessa makter solen har ju sin egen veckodag ett bevis så gott som något att solen är viktig inom asatron.

Många hedniska religioner som våra förfäder i Skandinavien kom i kontakt med firade solståndet och det får nog sägas vara av forskningen accepterat att folk från dagens Sverige var i Romarriket och stiftade bekantskap med senantikens viktiga gud Mithra och att tron på Mithra som firas vid vintersolståndet påverkade deras egen tro på Oden. De identifierade Mithra med oden likväl som de identifierade Tyr med Mars. Kunde våra förfäder dyrka Oden vid vintersolståndet så kan vi göra detsamma. Det berömda nio årsblotet kan måhända vara vid annat datum men vi tro och menar på att man varje år firade vintersolståndet. Vi förlägger vårt midvinterblot vid tiden för vintersolståndet. Sedan tror vi också på att man firade jul ungefär som idag det vil säga i flera veckor men att vissa dagar och datum var viktigare och mer betydelsefulla än andra.

Många asatroende firar vintersolståndet och de som vill förlägga det vid senare tidpunkt främst gör det av politiska skäl om så får sägas. De anser ett hedniskt firande vid vintersolståndet krockar med den mer ”traditionella” julen som de flesta i Sverige och västvärlden firar det vill säga tiden runt 25 december vilket i senantikens tid ägde rum vid vintersolståndet. Man är rädd för att det ska uppstå konkurrens med att fira ”vanlig” jul med ”hednisk” jul och stöder därför de teorier som säger att julen firades i början av januari. Men då borde dessa personer vara konsekventa och inte firar någon jul i december. Dessa hedningar borde anse att 24, 25 och 25 december är vanliga veckodagar och inte firar någonting alls. Ingen sann hedning firar en kristen jul dessa ovannämnda dagar.

Oden och Mithra är samma gud och om Mithra firades vid vintersolståndet så gör vi det också.

Blota till Tyr,
för rättvisa och seger,
skänker han seger
så skänker han rättvisa,
den som vinner säger sig
alltid segrat för rättvis sak.

En medlem i föreningen meddelar att hon inte vill vara med längre då hon är medlem i Sverigedemokraterna. När föreningen fick veta detta för en tid sedan fick hon betänketid att vara med eller lämna. Hon valde det kristna partiet som förkortas SD. Det är inte första gången en medlem väljer kulturkristendom istället för asatro.

Ideella Kulturföreningen är motståndare till alla former av abrahamitisk religion och monoteism så medlemskap i föreningen och SD är oförenligt. Även medlemskap i Alternativ för Sverige, Kristdemokraterna och kristna värdepartiet. Vi verkar för att avkristna Sverige och vi ser också att vare sig judendom eller islam samt en del andra religioner inte finns här. Vi verkar för en hednisk värld där alla folk går tillbaka till sina hedniska förfäders tro. Asatron kommer inte tillbaka så länge kristendomen är norm. Vi måste fortsätta vårt hedniska arbete!

Nej till kristendomen, nej till SD!

Som vanligt så diskuterar vi bara med de som delar vår värdegrund.