Kategoriarkiv: Uncategorized

Ofta ett slagfält alltid en strid

Våld finns och kommer att finnas. Den naiva tron att våld slutar existera bara om man inför åtgärder kommer alltid att misslyckas. Förbud barn leka krig så blir det fred är väl något alla fått höra på daghem och skolgårdar? Lär pojkar prata om känslor så blir det fred på jorden har mer än en hönsmamma kucklat ur sig. Men våldet finns där. De kristna skyller på arvsynden men vi som inte tror på den vare sig det ska tolkas symboliskt eller bokstavligt kan inte skylla på någonting. Gud fördrev med hot om våld Adam och Eva ur paradiset så han är inte pacifist han heller. Han gillar våld så mycket att han lät föda sig till människa bara för att låta sig spikas upp på kors.

Nej vi hedningar får finna oss i att världen är som det är. Ofta ett slagfält alltid en strid. Men då tar vi och finner inspiration i vår tro på asarna.

Dikt: Nio söner

Nio söner

Han väntar och sin tid bidar,
den Odens son vars namn är Vidar.

Hedningar på makterna tror,
en av de mäktigaste heter Tor.

Brage han välkomnar med hövisk tal,
de som kommer till Yggs sal.

Balder vi alla önskar tillbaka,
saknar gör vi hans maka.

Vi vid bloten Meile berömmer,
ej Tors bror vi glömmer.

Sonen Vale har Oden med Rind,
han dräpte Höder som är blind.

Tyr är som alla vet,
krigets gud inte är det hemlighet.

Hermod är den enögdes tappre son,
försökte förmå Hel ta reson.

Nio mödrar har gudarnas väktare och vakt,
värjer oss från jättarnas makt.

Bokrecension: Makalösa människor

Bokrecension: Makalösa människor

Petter Karlsson har med boken Makalösa människor, sällsamma berättelser skrivit en intressant skrift om svenskar som väl inte hade små mycket mer gemensamt än att de gick sina egna vägar genomlivet. Alla utom få som exempelvis unionsdrottningen Margareta och prinsessan Lilian var födda i Sverige. De flesta kapitlen handlar om enskilda personer men ett om två systrar som höll på att frysa ihjäl, ett annat om så kallade starka män som uppträdde med att lyfta människor och spränga bojor och ett om dvärgar som levt och verkat vid hovet. Sten Broman, Errol Norstedt, Ellen Key och Karin Göring är några av de personer Karlsson fattat intresse för.

Författaren belyser och drar sig inte ta upp saker som kan verka kontroversiellt, Broman hade ett förhållande med en strippa, Key hade tankar om barmhärtighetsmord och fru Göring var gift med den tyske politikern med namn Herman. Men han vare sig moraliserar eller fördömer någon. De enda kapitlen som är lite svaga är den om drottning Margareta och frihetskämpen Engelbrekt Engelbrektsson där hade nog like mer kontroll av fakta varit på sin plats. En fyra av fem i betyg.

Titel: Makalösa människor, sällsamma berättelser
Författare: Petter Karlsson
Förlag: LRF Media AB
Utgivningsår: 2024
ISBN: 978-91-519-4225-1

Den rockande samen vid foten av fjället

Den rockande samen vid foten av fjället

1939 föddes i lappländska Ammarsnäs en av pionjärerna inom den svenska rockmusiken Sven-Gösta Jonsson. Han var same och blev nog en av de märkligaste inom svensk rock då han uppträdde i samedräkt när han uppträdde. Alla gillade inte detta, när Jonsson uppträdde i TV 1959 var han student på en skola och rektorn upprördes och tog avstånd bland annat hävdade att skolan stod på kristen grund. Men hellre musik än skola tyckte Jonsson och så blev det.

Men dunder och brak slog Jonsson igenom med sin största hit ”Vid foten av fjället” Låten var dock en försvenskning av en amerikansk folkvisa med svensk text av Frans B. Liljenroth. Några år var samen som rockade, han verkar själv hittat på namnet populär men åtta år efter genombrottet drog han sig tillbaka, ja inte helt men den egentliga karriären var slut. Nio skivor blev det. Han var bland annat med i en kortfilm som hette just ”Den rockande samen” och var bland annat programledare i radio i början av 1990-talet som hette ”Melodier att minnas.” Han uppträdde Ammarnäs sameförening 2005 då de firade sitt hundraårsjubileum. Sista gången han uppträde var 2009 svårt sjuk men fick stående ovationer. Sven-Gösta Jonsson avled fyra år senare.

Flickornas favorit. Många beundrar brev blev det.

Vid foten av fjället

Jag är lapp och jag har mina renar
Jag har trolltrummans rytm i mitt blod.
Jag kan jojka och hedniska stenar
Ser jag ännu där en gång de stod.

Här vid foten av snöklädda fjället
Finns en plats dit jag drar varje vår.
Det är inte nåt märkligt med stället
Det är likadant år ifrån år.

Men var gång när som norrskenet flammar
I en kväll med en aning av vår.
Då jag går här bland fjällbjörkens stammar
Kan jag känna precis som igår.

Det var här som vi mötte varandra
Hon var lappflicka, tacka för det.
Hon var vackrare än alla andra
Ja, det vackraste man kunde se.

Men den kvällen fanns rovdjur i trakten
Det var järv, det var varg, det var lo.
Och med bössan jag började jakten
Rädda renen från rövarens klo.

Men när jag kom tillbaka till stället
Fanns av lappflickan inte ett spår.
Men till foten av snöklädda fjället
Kommer jag minst en gång varje vår.

Se’n har jag ej frågat mera.

Se’n har jag ej frågat mera.

Hvarför är så flyktig våren,
Hvarför dröjer sommarn icke?
Så jag tänkte fordom ofta,
Frågte, utan svar, af mången.

Se’n den älskade mig svikit,
Se’n till köld hans värme blifvit,
All hans sommar blifvit vinter,
Se’n har jag ej frågat mera,
Känt blott djupt uti mitt sinne,
Att det sköna är förgängligt,
Att det ljufva icke dröjer.

(Johan Ludvig Runeberg)

Det är Runebergsdagen den femte februari. Vi uppmärksammar den store skalden.