Njord tvättar bort vigvatten

Ormens spott
och ulvens dregel
förvandlade korsbärarna
till illasinnat gift.

Jorsalas gud
osynlig med farlig
ler när Lokesönernas etter
smörjes på nyfödd barn.

Men tvätta och tvaga
ge er av till Njords domän
res till stranden
åkalla Frejs fader.

Mäktige Njord
rengör er från dopet
de kristnas övergrepp
sköljer vanen bort.

Bokrecension: FRANS G. BENGTSSON Nya perspektiv på författaren till Röde Orm

Tillkommer det då nya perspektiv på författaren, skalden och essäskrivaren som levde mellan 1894-154 som titeln säger? Ja det får man nog säga. De som känner till skaparen av Röde Orm vet nog nog en del men det verkar som en del personer alltid tyckt illa om Bengtsson då de uppfattat honom som konservativ, rentav reaktionär men en bristande demokratisyn. Som de flesta vet så sympatiserade inte Bengtsson med fascism vare sig den var klädd i svart eller brun skjorta och trots att i hans första bok om den rödskäggige vikingen har med en jude som är skildrad positiv så har det funnits antydningar om sympati för ovannämnda ideologier. Kanske är det Bengtsson ”brott” att han inte såg demokrati som mer än en ideologi och inte en livsåskådning? Åsiktskorridoren är trång även för döda skalder. Sedan att många läste Bengtsson verk tycks stött många. Mycket var Bengtsson men modernist det var han inte.

Det kapitel som är det längsta handlar om en får man säga tragisk kärlekshistoria mellan Bengtsson och Viveka Holmén en gift tvåbarnsmor. Det är den kärlekskranke unge , ja de är inte några tonåringar utan runt 30-strecket. Bengtssons brev är det som publiceras och varje brev börjar med en förklarande kommentar de andra författarnas bidrag kommer lite i skymundan. Fast nog skulle man veta lite mer om hur de två träffades och hur det gick sedan. Lite mer bakgrundsinformation om Viveka Holmén hade varit önskvärt. Anita Henriksson som skriver essän brinner verkligen för denna kärleksberättelse om två litterära och läsande Viveka och Frans.

Annars skrivs det intressant om synen på vikingarna främst hos de lärde i Lund, Bengtsson ogillade den weibullska skolan som härskade och väl fortfarande härskar där. Den sista essän om författarens stora bibliotek är den avslutande delen som säg bör för mycket om böckernas öde handlar om tiden efter ägarens frånfälle.

Betyg fyra av fem.

Titel: Frans G. Bengtsson : nya perspektiv på författaren till Röde orm
Författare: Svante Nordin huvudredaktör
Förlag: Bokförlaget Stolpe
Utgivningsår: 2024
ISBN: 978-91-89696-85-3.

I april 2024 efter att en sagofigur föddes lämnade 2927 personer svenska kyrkan. Totalt har nu 8746 personer lämnat av fri vilja ett samfund som är på dekis.

Vi har studerat den äldre eddans sånger och dikter noga. Olika översättningar till svenska men även på isländska har funnits med. Noga har det studerats och det har det gjorts i många år. Även böcker om eddasångerna har lästs. Slutsats är följande:

Det finns inte skrivet någonstans i Vǫluspá som den heter på fornisländska eller Valans spådom som den lär heta i översättning att jorden skulle vara omkring 10000 år gammal. Ingenting tyder på att jorden ska ha skapats 4004 år före vår tidräkning.

Inte finns det något belägg för att dinosaurier som dog ut för ungefär 65 miljoner år sedan skulle levt tillsammans med människor. Det enda som kan påminna om en dinosaur i eddan är Fafner men denne Fafner är en jätte som förvandlar sig till en drake som mest påminner om en stor orm, inga armar, ben eller vingar har Fafner i sin drakskepnad men kan spruta etter.

Den så kallade intelligenta design som kreationister ofta pratar om är de själva beviset på är i bästa fall en teori och i värsta fall ett cynisk sätt att lura okunniga och rädda människor att tro på vidskepelse och utnyttja dem för egen vinnings skull.

Slutsats: Kreationism är oförenligt asatro!

Som slutord vill vi påpeka att vi bara diskuterar med de som delar vår värdegrund.

Nog är det något vist när fullmånen infaller på en måndag? Måne, Hjuke och Bil är inte de mest kända makterna inom asatron fast man kan se dem med blotta ögat. Men man ser ju inte alltid det man har för ögonen. Vare sig Allah eller Jahve går att se alls. Vi tar det som bevis för att vår tro är sann medan monoteismen är ”hittepå”.

Måne, Hjuke och Bil.

Spänn din båge
skjut ner trollen
dräp Midgårds fiender!
Utgårdsmakter växt sig starkare
men nu spänner Ull bågen igen!

Björn den gamle hade två söner, Erik och Olof, som bägge härskade över Svea välde. Olof hade till gemål Ingeborg, dotter till Trand sulu-jarl. Deras son hette Björn. Olof dog plötsligt i Uppsala av gift under en måltid. Hans son, Björn, blev sedan uppfostrad vid Eriks hov av sin morbroder, Ulf.
När Björn var tolv vintrar gammal, tillbragte han ofta dagarna på sin faders hög och satt inte längre till bords med konungen. Då gjorde han också första gången fordran på riket. Styrelsen av detta och hans ålder liknade, sade han, varandra, i det, att bägge var något barnsliga. Samma krav framställde han nästa vår och den därpå följande. Men konung Erik förklarade, att han inte hade någon rätt vare sig till konungadöme eller arv, förrän han var sexton år. Så snart han däremot uppnått denna ålder, skulle Erik inte längre sätta sig emot hans begäran.
En dag råkade Björn i träta med en av konungens hirdmän vid namn Åke. Björn kastade en flik av en kappa över huvudet på Åke, och i gengäld slog denne Björn i ansiktet med ett horn. Samma dag dödade Björn Åke utanför dörren till hallen. Han ville ingen bot ge för dråpet, men konung Erik gav bot för det.

På nästa ting drog bönderna fram en man av låg ätt, som skulle tävla med Björn om konungaväldet, och denne man togs också till konung över den del av riket, som tillkom Björn. Denne red då från tinget, följd av sin morbroder, Ulf, varvid allmogen kastade jord och stenar efter dem.
Kort därpå erhöll Björn av sin farbroder sextio väl utrustade och bemannade skepp. Med dessa skulle han ligga i härnad i tre år, ty konungen menade att han inte kunde behålla honom i riket därför att han hade så våldsamt sinnelag och även därför att bönderna klagade. Björn eller Styrbjörn, som han till följd av sin vildsinthet och stridslust blivit kallad av konung Erik, seglade då bort. Först drog han mot den av svenskarna nyss korade konungen, höll slag med och fällde honom. Därpå begav han sig till österlanden, där han härjade samt värvade folk, som skulle dra i härfärd med honom.

Efter tre år kom han till Jomsborg i Vendland och blev hövding där. Han drog nu i västerviking till Danmark och for fram med stor ofrid. Omsider slöts fred mellan honom och danerna på det villkoret, att han fick konung Harald Gormssons dotter Tyra till äkta och därjämte hundra skepp och bistånd i tre stora drabbningar.
Sedan vände han åter till Jomsborg. Dit hade under hans bortovaro en ansenlig hop män samlats från österlanden för att sluta sig till honom. Med hela denna härskara och ett tusen skepp seglade han tillbaka till Danmark. Han hotade nu med att slå sig ned i landet, om han inte fick två hundra härskepp och en man, vilken som helst som han valde, till anförare. Danerna nödgades bifalla hans begäran, och han valde då konung Harald själv. Med hela sin flotta seglade Styrbjörn därpå till Svitjod.

När konung Erik hörde, att Styrbjörn samlat en här, trodde han, att dennes avsikt var att beröva honom riket, varför han stämde folket till tings och lade råd med sina visa män. På denna tid var ingen man i Svea välde visare än Torgny Torgnysson. Han var lagman i Tiundaland och stod i mycken ynnest hos konung Erik. Hans råd var, att konungen skulle förbättra lagarna för allmogen och öka dess rättigheter och påbjuda, vilka vapen och rustningar var bonde skulle äga. Dessutom tillstyrkte han att låta spärra farleden till Uppsala med pålar, så att inga skepp skulle kunna segla där.

När Styrbjörn kom till Svitjod, fick han se alla de åtgärder, som blivit vidtagna mot honom. Han och hans här gick i land, där det syntes dem fredligast, och började bana sig väg genom den skog, som kallas Mörkved. Där mötte dem några män för att förbjuda genomtåget. Men då Styrbjörn hotade att låta bränna skogen, om han inte fick dra därigenom, tillät Erik färden. Med hela sin härskara kom Styrbjörn till Fyrisvall. Alla skeppen lät han bränna, ty han menade, att hans män inte så snart skulle fly, när alla utvägar att undkomma var berövade dem. Torgny lagman gav konung Erik det rådet att på alla ok, hästar och oxar, låta lägga ok, som framtill voro besatta med spjut, och låta trälar och dömda missdådare framdriva djuren. Detta sattes också i verket. Under första dagens strid drevs hela denna hop in i Styrbjörns här, som led stor manspillan av det.
Andra dagen hölls drabbningen med fylkade skaror. Då var bägge härarna jämnstarka. Natten åtskilde de kämpande. Styrbjörn blotade enligt sin fosterfaders, Ulfs, råd till Tor, och samma natt syntes i hans tält en rödskäggig man, som förutsade hans fall. Konung Erik gick in i Odens tempel och anropade guden om seger mot löfte att efter tio år tillhöra honom. Redan mången gång förr, då lyckan var honom oblid, hade han bragt Oden offer. Om en stund tedde sig för honom en högväxt man med en vidbrättad hatt på huvudet. Denne gav honom en rörkäpp och bjöd honom kasta den över Styrbjörns här med de orden: ”Oden äger eder alla.”

Tredje dagen började slaget på nytt. Då konung Erik slungat käppen, såg han ett spjut fara genom luften över Styrbjörns här, och strax därefter blev denna och därpå Styrbjörn själv slagen med blindhet. Därtill inträffade det undret, att ett klippstycke brast och störtade ned över hans män och vållade stor förödelse bland dem. När konung Harald förnam allt detta, gav han sig på flykten jämte alla danerna. Dessa, som fick sin syn igen, så snart de kommit bort från det ställe, där spjutet susat fram, vände strax åter till Danmark. Styrbjörn befallde nu sitt folk att slå märkesstängerna ned i marken och inte fly från platsen. Sålunda föll han med hela sin här.

När kampen var slut, steg konung Erik upp på en av höjderna vid Uppsala, från vilken han kunde överblicka hela vallen. Han befallde, att den, som kunde, skulle kväda en sång över slaget, och lovade honom en stor belöning. Torvald Hjaltesson steg då fram och kvad två visor. Konungen lönade honom för varje visa med en ring av en halv marks vikt. Ingen har hört talas om, att denne man sysslat med skaldskap varken förr eller senare.

Ja vi har ställt oss på olika sidor i konflikter. Det är som det ska vara, ty den som inte kämpar för någonting eller för alla del inte kämpar mot någonting lär aldrig komma till Valhall dödsriket för de som kämpar!

IKF

Öl och mjöd är viktiga beståndsdelar inom den hedniska tro vi kallar asatro. Så tips på goda drycker mottages gärna. Av vin endast Oden lever sägs det i Eddan. Så vintips är även det som mottages med intresse.

Skriv till ideellkulturkamp@hotmail.se