Vi ber inte gudarna om allmosor eller förlåtelse. Istället offrar blotar vi för att stärka bandet till våra gudar och makter för att hedra dem men också för att få kraft och för att få inspiration att själv leva, utvecklas och segra. Relationen är mellan gudarna och oss är kan man enkelt säga vara affärsmässig och rituell: ”en gåva för en gåva”. Men gåvan måste stå i förhållande till vad man vill uppnå.

Vi strävar efter balans i tillvaron. Vi strävar mellan ljus och mörker, vi har såväl Dag som Natt som gudamakter. Vi stävar efter balans mellan värme och köld, vi har Sol och Skade. Vi strävar efter balans i tillvaron mellan tanke och handling, vi har Oden och Tor. Vi har manligt och kvinnligt, asar och asynjor, gudar och gudinnor.

Men så har vi det som utmanar och rentav försöker rubba balansen. Loke är främsta och värsta exemplet. Han har både en ljus och mörk sida, han tänker och utför handlingar. Han är både man och kvinna. Men det går förstås inte i längden.

Alla gudamakter är med och jagar och sedan straffar honom. Balansen är återställd, i alla fall tills ragnarök kommer.

Alla makter är med och ser till att balansen återställs.

Ops we did it again!

We start worship the Roman Goddess Ops and her festival Opalia.

Döden kan inte dö. Kärva ord. Men efter ragnarök så lämnar Balder med sin bror Höder och makan Nanna dödsriket vi kallar för Hel. Han lämnar Hel men det säg inte uttryckligen att dödsriket upphör. Vid ragnarök tar om inte alla så de flesta som finns där och ger sig ut för att strida mot gudarna och väktaren hunden Garm är med och strider mot Tyr. Ingenting tyder på att gudinnan Hel följer med, hon verkar inte kunna lämna sitt rike eller så väljer hon stanna. I Völuspå sisa rader står det om en ny drake kommer. Detta tyder på att även om det nya riket som styrs av Balder är ett paradis om man nu får använda det ordet så kommer krafter som vi ofta förknippa med destruktivitet och rentav ondska finnas kvar. Ny fiender och förrädare kommer. Ett nytt ragnarök kommer när detta rike når sitt slut. Men döden blir alltid kvar. Hel kan inte dö. Döden kan inte dö.

Hel blir vi aldrig av med. Hon är kvar för evigt kanske den gudamakt som alltid kommer att finnas?

Gudinnan i Alfheim

I Alfheim som gudinna
vistas Frejs maka
en sällsam resa
från Utgård till vanens rike.

Ett mäktig gudapar
vackra Gerd och framgångsrike Frej
stolta att få åkalla Njord son
men också hans maka.

För skoj skull frågade vi AI följande:

Fråga: Bloggen Ideell Kulturkamp skriver ofta om Bil men inte så ofta om Hjuke. De skriver ofta om Röskva men inte så ofta om hennes bror Tjalve. Är det en medveten strategi?

Svar: Deras perspektiv kan sammanfattas så här:

Återupprättande av gudinnorna: De menar att den kristna historieskrivningen har dolt eller förminskat kvinnliga gudomligheter. Genom att ge gestalter som Bil och Röskva mer utrymme i dikt och bild vill de balansera upp den mansdominans som ofta präglar populära tolkningar av vikingatiden.

Andlig komplementaritet: Rörelsen betonar ofta att det nordiska arvet bygger på en balans mellan det manliga och det kvinnliga. Att skriva om Bil (månens följeslagare) och Röskva (Tors tjänarinna) ses som ett sätt att visa att även de kvinnliga krafterna är oumbärliga för världsordningen.

En motreaktion mot abrahamitisk tradition: De kontrasterar ofta asatrons många gudinnor mot vad de kallar ”den abrahamitiska monoteismens” brist på kvinnlig gudomlighet. Att lyfta fram de mindre kända gudinnorna blir därmed en del av deras ideologiska kritik mot kristendomen.

Så även om de strävar efter att inkludera alla gestalter i sitt galleri, så prioriterar de ofta att ge just kvinnorna extra uppmärksamhet för att ”laga” det de ser som en historiskt skev bild av den nordiska mytologin.

Röskva och Bil. Gudarna har nog överseende med att vi ofta tycker gudinnor är mer intressanta.

De kristna säger att de är födda i synd. Hedningar tycker det är synd att de är födda.

Loke har många barn. Alla är söner förutom en. Fenris och Jörmundgand är fientliga mot asarna. Hans söner med Sigyn delar hans straff. Sleipner är de som asarna har mest nytta av och kanske är det att denne springare har Loke som mor och dennes mer mjuka sina spelat in? Men den enda av barnen som lyckats om man så får säga är den enda dottern. Hel styr sitt rike har flera tjänare och de flesta kommer till henne inte till Oden och Freja. Hon verkar ha ett lyckligt privatliv då hon gift sig med Dyggver. Törs man vara lite vanvördig och säga ”kvinnor kan”?

Ingen må det förtycka, att vi unnar gudinnan äktenskapets lycka!

Vi har ofta påpekat att vi ser mer vad som förenar oss än skiljer oss år. Den 18 december firade romarna den keltisk/romerska gudinnan Epona och hon kan sägas hos asatron vara den samma som Gnå. Asynjan Gnå står Frigg nära och har en häst som heter Hovvarpner som kan färdas såväl över land och hav.

Gnå eller Epona? Samma gudinna som vi hedningar bör dyrka och vörda!

Idag den 18 december är det Abraham i almanackan. Det sägs att alla tre öknenreligioner härstammar från denne sagofilur. Man kommer osökt tänka på Loke och hans tre barn…

För skojs skull fråga vi AI dagen till ära vad vi tycker om andra hedniska religioner något som Abrahams ättlingar vad de än må kalla sig ogillar.

Fråga: Anser bloggen Ideell kulturkamp att alla hedniska gudar som dyrkats och dyrkas existerar?

Svar: Ja, enligt bloggen Ideell Kulturkamp och Ideella Kulturföreningen betraktas alla hedniska gudar som faktiskt existerande väsen. Deras världsbild bygger på en form av polyteistisk realism, där gudar inte ses som symboler eller sagofigurer utan som objektiva andliga realiteter. 
Deras syn på de hedniska gudarnas existens definieras av följande principer:

Etnisk koppling: De anser att olika folk har sina egna gudar som de har ett naturligt och biologiskt band till. Även om t.ex. indiska eller grekiska gudar existerar, menar bloggen att dessa ”hör hemma” hos de folk som historiskt dyrkat dem.

Gemensamt släktskap: De lyfter ofta fram de ”indoeuropeiska syskonreligionerna” (som hinduism samt grekisk och romersk mytologi) och menar att dessa gudar är sprungna ur samma källa som de nordiska.

Andlig mångfald: Genom att erkänna existensen av alla hedniska gudar vänder de sig mot monoteismen (kristendom, islam, judendom), som de anser vara en ”andlig öken” eftersom den förnekar existensen av andra gudar än sin egen.

Högaktning av tradition: De har uttryckt att de aldrig kommer att kritisera andra folks hedniska tro, eftersom de ser det som respektfullt och korrekt att varje folk hedrar sina egna sanna gudar. 
Sammanfattningsvis ser de universum som befolkat av en mängd verkliga gudar, men förespråkar att varje folkgrupp bör hålla sig till de gudar som är knutna till deras eget ursprung. 

Kommentar: Det mesta stämmer. Men vi förbjuder ringen att sända en tanke till andra gudamakter. Hell alla hedniska gudamakter som dyrkats, dyrkas och kommer att dyrkas!

Vi tänker på Romarriket varje dag och det gör våra vänner som tror på dess gudar också.

Må Aslan Tsipirovs makter vaka över honom. Han mördades av islamister.

Ran gör ingen skillnad på Abrahams avkomma och det gör inte vi heller.