Nej idag, nej i morgon. Vi avskyr och hatar NATO!

Vi tackar dig Skade,
vi tackar dig asynja.
Den kärva vinter
lättare att uthärda är
när du med ditt kärva
sinnelag uppfordran
uppmanar oss att
att vara uthålliga.

Om ni träffar någon velpelle eller hönshjärna som inte längre vågar säga jul längre utan vinterledighet eller intetsägande helg så säg att ni blir kränkta om de inte önskar er god jul ty ni är hedningar och hedningar firar jul och ingenting annat.

Här kommer några rim och de kanske kan ge tips och förslag. Kanske kommer det några fler. Ha ni gena ni vill dela med er av gör så hör av er: ideellkulturkamp@hotmail.se

Du bevisar åter att du inte är en tok,
för du får vad du önskar nämligen en bok!

Vi firar inte jul med vare sig färskpotatis eller våfflor,
men här får du ett par tofflor!

I år har du varit snäll och fin,
därför får du en flaska vin!

Varsågod roa dig för egen del,
här får du ett dataspel.

Vi vet att du tycker punsch och likör är slisky
därför får du en flaska whisky.

Kanske är det inte politiskt korrekt,
men här kommer ett paket cigarett.

Du är bra och inte en dum kamel,
här ska du få en värdefull juvel.

Hatet, varför de kristna avskyr gnosticismen.

Varför hatade och får väl sägas hatar de kristna gnosticismen eller rättare den ”kristna gnosticismen” eller vad man nu behagar kalla den? Den traditionella kristendomen har aldrig varit tolerant och andra religioner är per automatik dåliga men även andra tolkningar av kristendomen ses med misstänksamhet.

Gnostikerna menade att man genom kunskap och vishet, gnosis kunde komma till den sanne guden medan de kristna menar på såväl som idag som äldre tider att det är guds nåd. Gnostikern kunde lite förenklat sägas genom kunskap och självkännedom ta sig fram till den högste guden. Att kunna ta sig till himlen, paradiset på egen hand om man vill spetsa till det lite ansåg vara en provocerande tanke.

Frälsning enligt gnostikerna sker genom kunskap, inte genom kyrkans auktoritet och ledning eller ens tro på att Jesus bokstavligen dog på korset och uppstod. Ingen kristen kyrka skulle klara sig utan auktoritet och den inkomst skatt, donationer med mera som detta ger. Inslag av reinkarnation, själavandring fanns hos gnostikerna medan kristendomen är tydlig himmel eller Helvete.

De kristna menar på att alla kan och därmed också måste kunna ta sig till den kristne gudens paradis. Gnostikern med sin mer elitistiska syn på människan ansåg inte att alla hade kunskapen eller förmåga att lyckas med detta. Man kan jämföra detta med den negativa reaktion många känner mot exempelvis frimurarordnar och andra liknade grupper då det finns elitistiska tankegångar och det ses som något negativt inte minst idag då demokratins tankegångar om ”allas lika värde” har blivit såväl mantra som dogm. Tanken på andlig ojämlikhet är för de flesta en svår tanke.

Det är några förklaringar varför de kristna hatade och får säga hata gnosticismen.

Den sjätte december eller om ni så vill den sjätte i julmånaden passar otroligt bra att sända en hyllning till Oden, julguden. Den högste guden har många namn och Nikar är ett av dem. Hell Nikar! Hell Oden! Hell Jolner!

Älskad asagud har många namn.

De döda är så många

Det skymmer blekt
och tyst och grått
var vind som lekt
till vila gått.
De döda bli så många.

De trängas tätt
omkring min stig,
en tallös ätt
som kallar mig —
de döda bli så många.

Så få, så få
vi äro kvar
som återstå
från forna dar.
De döda äro så många.

De döda äro så många,
de levande äro så få,
och nätterna bli så långa
och tryckande dagarna gå.

(Bertel Gripenberg)

6/12 är Finlandsnationaldag.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Sven var den siste
men snart kommer
åter en ny härskare
när Vite Krist fallit.
Kyrkorna brinner,
prästerna skriker.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Stenkils son
vägrade blota,
anförtrodde sig år osynlig gud.
Den guden miste sin kraft,
men asarnas ökar i styrka.
Snart kommer ny hednisk tid.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Blot-Sven ska hedras tillsammans
med saxarnas Arwald
frisernas Radbod
danernas Gorm,
ärliga män
som hatade korset.

Drick och skåla,
skåla för kungen
blota till kungen
som blotade till Oden.
Drick till drotten
som offrade hästar till Ing.

Femte december är det namnet Sven i vår almanacka. Sven hette den siste hedniske kungen i Sverige och han kallas ofta för Blot-Sven. Professor Natanael Beckman skrev en artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL om kungen och den återges här:

Blotsven, omtalad som ledare för det hedniska partiet i Sverige, framträdde omkr. 1080. Adam berättar, att under missionskyrkans tid i Sverige stor tolerans visats mot missionärerna och deras anhängare. Då konungen antog kristendomen, överenskoms, att han i en del av riket skulle ha fri religionsutövning, under villkor, att hedningarna i övrigt skulle få fritt dyrka sina gudar. Längre fram, ungefär vid år 1080, erfara vi emellertid ur flera delvis fullt autentiska källor, att en hednisk reaktion ägt rum, för vilken bl. a. den helige Eskil fallit offer. Om orsaken möta olika uppgifter. Den engelske kronisten Aelnoth tänker närmast på årsväxtförhållanden, vilka gjorde svenskarna benägna att frukta de gamla gudarnas vrede och betvivla den nye gudens makt. Isländarna åter anse, att den unge konungen, Inge d. ä., varit orsaken genom att gå längre i kristet nit, än vad fadern gjort och de hedniska svearna ansågo överensstämmande med gällande lag, tydligen den ovan antydda överenskommelsen. Då västgötalagens konungalängd uttryckligen hävdar, att Inge aldrig bröt något landskaps lag, får kanske detta tolkas som en direkt polemik mot nämnda åsikt och alltså som ett bevis för dess tillvaro. Det är en dramatisk episod under dessa brytningar, som åt B. i de isländska källorna förskaffat det namn, varunder han blivit bekant i historien; svenska källor nämna honom Sveno Idolatra eller Sven Blodkarl. Detaljerna av Svens liv få vi skildra efter isländarna. Då konung Inge vägrade deltaga i det hedniska offret vid svearnas ting, ansågs han ha brutit lagen. Svearna fördrevo därför konungen. Konungen var förmäld med en högättad kvinna, som hette »Mär», dvs. Mö. Drottningens broder Sven åtog sig att tjänstgöra vid blotet och valdes till svearnas konung, medan Inge fick draga sig tillbaka till Västergötland. Inom tre år kom han emellertid tillbaka, överrumplade och fällde Sven och återvann sålunda konungavärdigheten över hela riket. Härmed var också kristendomens seger avgjord.

I denna skildring finnes det egentligen ingenting, som direkt förefaller tvivelaktigt mer än drottningens namn. Enligt pålitliga danska källor hette Inges drottning Helena; att hon därjämte haft ett nordiskt namn, kan vara troligt, men namnet Mö kan knappast bero på annat än missförstånd. En del runstenar, som synas avse personer ur konungaätten, ge anledning tro, att Sven härstammat från Ynglingarnas ätt, och en sådan härstamning är troligen en nödvändig förutsättning för framgången i hans tronanspråk. Full visshet står här icke att vinna. Däremot torde man kunna bestämt påstå, att de uppgifter, genom vilka en sen konungalängd velat göra B. till stamfader för Sverkerska och Erikska ätterna, sakna varje anspråk på tilltro.