Ljuset i Gymers gårdar
Ljuset i Gymers gårdar,
Gerds vita armar,
skiner över världen.
Sval är jättemön,
tills hon mot sin vilja,
lovat bort sin kärlek.
I lunden där de möts,
smälter vinterns kyla,
inför guden från Vanheim.
Outgrundlig plan eller aktiv jakt? När ”Guds vilja” möter Odens sökande efter svar
Inom den kristna traditionen möter vi ofta begreppet outgrundlig. Det används som en vacker omskrivning av det enkla faktum att de kristna inte har en aning. När katastrofer sker eller böner förblir obesvarade, landar förklaringen ofta i att ”Guds vägar är outgrundliga”. Det är en teologisk nödutgång som kräver att människan backar undan, slutar fråga och istället väljer den blinda tilliten. Man hoppas helt enkelt att någon med bättre insyn har en plan som löser sig i slutändan.
Kontrasten mot asatrons främste gud Oden, kunde inte vara större.
Den sökande guden mot den stumme guden
Där den kristne guden framställs som allvetande och statisk, är Oden en gud i ständig rörelse. Han sitter inte inne med alla svar, han söker dem. Oden är beredd att betala ett oerhört pris för kunskap; han offrar sitt öga i Mimers brunn och hänger sig själv i världsträdet Yggdrasil för att förstå runornas makt.
I asatron är visdom ingenting man får genom nåd eller passiv väntan. Det är något man erövrar. Medan kristendomen ofta landar i färdiga svar (dogmer), bygger asatron på att ställa de svåra frågorna. Oden nöjer sig aldrig med att någott är ”outgrundligt”. Han reser till världens ände, utmanar jättar i visdomstävlingar och söker febrilt efter varje pusselbit som kan hjälpa honom att förstå, och kanske påverka, det kommande Ragnarök.
Hopp kontra kamp
Skillnaden i mentalitet är fundamental.
Kristendomen vilar i hoppet om att en högre makt har kontroll, även när det ser mörkt ut. Mysteriet ses som en slutstation där människan ska ödmjuka sig.
Asatron lever i kampen. Här finns ingen garanti för att allt ordnar sig. Tvärtom pekar allt mot undergången, vilket gör kunskap till det vassaste vapnet man har.
Att kalla Guds plan för outgrundlig kan i praktiken ses som ett sätt att ”hålla tyst och verka vis”.
Oden väljer den motsatta vägen: han erkänner sin brist på kunskap och ger sig ut för att laga den. Det är en betydligt mer mänsklig och intellektuellt hederlig hållning.
I slutändan handlar det om hur vi ser på tillvaron. Ska vi sitta still och hoppas att den outgrundliga planen leder oss rätt, eller ska vi likt Oden rida ut och kräva svar av världen? Asatron påminner oss om att den som frågar kan verka dum för stunden, men den som aldrig frågar förblir blind för evigt.
”Men det finns alltid de vars politiska övertygelse är finare än alla andras, vars mänskliga rättighet är viktigare än andras. Därför tycker de finare att just deras politik inte är politik, för deras politik är så god att den inte räknas som politik utan bara som godhet.”
Jan Emanuel, politiks legoknekt
Från Gymers gårdar
Från Gymers gårdar
i jättars land,
skådade Frej
den strålande mön.
Hennes armar lyste,
himmelen brann,
ljuset föll över
hav och jord.
Skirner sändes
med svärd och guld,
att vinna hennes hand
åt solens gud.
I lunden Barre,
där löven susar,
möttes de två
när våren kom.
Vackra jättemön,
nu alvernas drottning,
håller Frej kär
i soliga salar.
Från isiga berg
till grönskande fält,
hon tämjer vinterns
kalla grepp.
Gertruddagen är som alla vet den 17 mars och Gertrud lär varit en katolsk abbedissa. För skojs skulle frågade vi AI om Gertrud och Gerd och fråga och svar kommer här:
Fråga: Gertrud låter nästan som Gerd en asynja i asatron kan man tänka sig någon gemensamt med abbedissan och asynjan?
Svar: Det finns inga direkta historiska bevis för att abbedissan Gertrud och asynjan (eller jättinnan) Gerd är samma gestalt, men det finns fascinerande paralleller i både etymologi och deras koppling till naturen som gör att man kan dra kopplingar.
Här är vad som förenar och skiljer dem åt:
1. Namnens betydelse
Även om namnen låter lika, har de olika ursprung:
2. Kopplingen till våren och växtlighet
Här möts de i folktron:
3. Symbolik och djur
Sammanfattningsvis: Även om de är olika figurer – en historisk abbedissa och en mytologisk jättinna – har folktron ”smält samman” dem genom att ge Gertrud rollen som vårens och trädgårdens beskyddare, områden som i förkristen tid låg nära Gerd och fruktbarhetskulten kring Frej.
”Det har alltid varit fler som gillat grönt hår och näsringar i Stockholm jämfört med Skövde och Skänninge.”
John Chrispinsson, författare och journalist
Ja enligt historieböckerna är det året efter vikingatiden men det är också så många medborgare som lämnade svenska kyrkan i januari 2026 ayps.