Ja då knyter vi ihop julen för denna gång. Den hedniska högtiden som överlevt allt. Den förändras men det bevisar att den ”lever”, julen är inte ett museiföremål. Nu tackar vi att julen har varit och hälsar den välkommen i december.

Völunds vrede

Senor skurna,
smärta i själen.
Konungens fånge,
kallt är hans hat.
Völund väntar,
vässar sitt stål.
Ingen förlåtelse,
ingen nåd.

Sönerna snavar,
slaktas vid städet.
Huvudskålar härdas,
höljda i silver.
Ögon blir pärlor,
ödesdigra smycken.
Flinet är fastfruset,
finnas hos smeden.

Dottern han tvingar,
drycken är stark.
Barnet hon bär,
blir hämndens märke.
Völund skrattar,
vingarna bär.
Upp i luften,
ur kungens våld.

Illa behandlad,
iskall blir blicken.
Mjukhet mördas,
makt ger svar.
Hämnden är herre,
hedningens lag.
Visa ingen nåd,
vinn din frihet.

Hedniska samfund i Sverige säger: ”Vi är asatroende, men vi är som folk är mest.”
Ideell Kulturföreningen säger: ”Om du är som folk är mest, så är du inte asatroende på riktigt.”

Men kriget i Ukraina har inte tagit ledigt. Åter förklarar vi vår sympati för det blå/gula landet vi delar så mycket med.

När du dör kan du inte gråta mer

Marmorvitt är ansiktet, bakom mask av stelnad form,
Ingen puls som hamrar mer, ingen skugga i en storm.
Goth-flickan vid fönstret ser hur rosenbladen faller,
Hon fuktar sina kinder bakom hjärtats svarta galler.
Men här i ruinens tystnad, där gamla andar bor,
Finns ingen plats för snyftningar, eller tårar som är stor.

För tårar är en lyxvara för de som ännu tror,
Att smärtan har en mening där den i bröstet bor.
Men krigaren har fattat, när han går i mörka led,
Att ödet inte frågar om man är trött och vill ha fred.
Grisen skriker gällt mot skyn när kniven möter strupe,
Men stenen tiger stilla i sin kalla, mörka djupe.

Sitt kvar på rummet, unga själ, och dränk din sorg i vin,
Gör din smärta vacker, gör din klagan till en scen.
Men vi som vandrat längre in, där inget ljus kan nå,
Vi bär vår tysta rustning som de döda andas på.
Ett svart hål sväljer energin, en stum och stoisk lag,
Det finns inget ”vi” och ”alla”, inget hopp om nästa dag.

Här finns ingen Pride-parad, inga rop på empati,
Bara aska, järn och tystnad i en bister harmoni.
Lägg ner din tunga maskerad, låt sista sucken gå,
För i det stora mörkret finns det inga ögon blå.
När sista marschen stannar av och hjärtat slutar slå:
Då dör din sista sorgsenhet,
Då torkar dina tårar,
Och så var det med det.

Om de kristna får tro på sankt Göran och draken så får vi tro på Sigurd som dräper Fafner. Ingen har monopol på att dräpa drakar.

Sigurd Fafnersbane

Sången om Sigurd

Hör mig, berätta skald
och högättad kämpe,
om völsungen Sigurd,
som svärdet bar.
Gram han smidde
av splittrat stål,
den främste av furstar
under fästet blå.

Mot Gnitaheden
den orädde red,
där Fafner ringlade
runt röda guldet.
Draken han dräpte,
blodet han drack,
fick fåglarnas tal
från tungan veta.

Varför ska asatrogna
än idag honom minnas?
Han är viljans kraft
i en vankelmodig tid.
Han visar att ödet
måste mötas med mod,
att ingen drake
är för stor att dämma.

I Eddans kväden
hans ära lever,
en spegel för själen,
en sanning att se:
Att vinna sitt guld
och bekämpa sin skräck,
är vägen för den
som vill vandra med Oden.

Det är valår i år. Vi påpekar att trots att vi är en kulturförening så måste vi ändå följa med i samhällsdebatten. Vad folk röstar på må vara deras privatsak, om de röstar eller inte likaså. Men vi påpekar åter för vi har skrivit förut att man inte får var me i något riksdagsparti om man är med i föreningen fokus ligger på religion och tro i föreningen. Inget parti vare sig i eller utanför riskdagen vill ge asatron företräde och de högerextrema eller vad vi nu behagar kalla dem måhända tycker nordisk mytologi är intressant men då de tror inte på asatron men kristendomen som norm och ideal hyllar de ingenting för oss och extremvänster faller platt då de är ateister något vi ogillar. Vi är fundamentalistiska asatroende och inte någon politiker eller ideologis lakejer eller springpojkar.

Ideella Kulturföreningen

Som vanligt är vill vi påpeka att vi bara diskuterar med de som delar vår värdegrund.

Idag är det den nionde dagen i torsmånaden eller om man så vill januari. Alla som har rudimentära kunskaper om asatron vet att talet är heligt. nio världar, valknuten har nio spetsar nioårsblotet i Uppsala, nio mödrar har Heimdall. Ägir ha nio döttrar Oden hänger i Yggdrasil gren stungen av spjut i nio dygn, nio nätter väntar Frej på Gärd så de kan gifta sig, var nionde natt får Draupner åtta nya ringar, Hermod reser nio dygn för at komma till Helheim om består av nio världar. Ja listan kan bli lång. Tar man med de tal som kan multipliceras med nio blir det ännu mer.

Så varför int den första nian det vill säga när det gått nio dagar hedra makterna. Att sända en hyllning varje var nionde dag borde inte vara så svårt?

Skillnaden mellan Forn Sed, NAS och IK:s syn på Eddans dikter

Inom den moderna asatron och hedendomen i Sverige råder det stor enighet om att den Poetiska Eddan är den viktigaste källan till vår kunskap om gudarna. Men där slutar ofta likheterna. Beroende på om man frågar Samfundet Forn Sed, Nordiska Asa-samfundet (NAS) eller företrädare för Ideell Kulturkamp (IK), förvandlas Eddan från en naturbeskrivning till ett historiskt dokument, eller en krypterad andlig kod.

Samfundet Forn Sed: Naturens levande röst

För Samfundet Forn Sed är asatron i första hand en naturreligion. Här betraktas Eddans dikter som poetiska skildringar av naturens krafter och årstidernas växlingar.

• Syn på dikterna: Dikterna ses som metaforer för det ekologiska samspelet. När Tor strider mot jättarna tolkas det som atmosfäriska spänningar eller ordningens kamp mot kaoset i naturen.
• Användning: Sångerna används rituellt för att stämma in människan i naturens rytm. Man ser inte texterna som absoluta sanningar, utan som inspirerande vägledning för att vörda jorden här och nu.
• Kärna: Naturen är det primära templet; Eddan är en hyllning till detta tempel.

Nordiska Asa-samfundet: Det historiska kulturarvet

Nordiska Asa-samfundet (NAS) betonar asatron som en kulturbärande religion. För dem är de eddans verserna länken till våra förfäder och den nordiska historien.

• Syn på dikterna: Dikterna betraktas som historiska urkunder. De ger svar på hur våra förfäder tänkte, bad och levde. Man värdesätter de moraliska råden i till exempel Havamal som praktiska levnadsregler för dagens människor.
• Användning: Man läser verserna för att bevara och ära det nordiska arvet. Fokus ligger på att återskapa en folklig tradition och stärka den kulturella identiteten.
• Kärna: Historien och traditionen är grunden; Eddan är det dokument som bevisar vår kulturella rötter.

Ideell Kulturkamp: Den gnostiska mysteriekoden

Bloggen Ideell Kulturkamp (IK) presenterar en mer radikal och intellektuell syn där asatron beskrivs som en ”poesireligion” med drag av antikens mysteriereligioner.

• Syn på dikterna: För IK är Eddan inte bara litteratur, utan en helig kod. De menar att den avancerade skaldediktningen med sina kenningar och metaforer är ett chiffer som medvetet konstruerats för att dölja djupare existentiella sanningar.
• Användning: Att läsa Eddan är en aktiv, gnostisk handling. Genom att ”lösa koden” i poesin genomgår utövaren en andlig utveckling. Man menar att man inte kan förstå asatrons sanna väsen genom att bara stå i skogen eller läsa historia – man måste knäcka det poetiska språket.
• Kärna: Det gudomliga är dolt i språket; Eddan är en mystisk nyckel till människans inre och universums hemligheter.

Sammanfattning

Där Forn Sed ser ett träd och hör naturens sus, ser NAS ett monument över förfädernas tro, medan IK ser en hieroglyf som kräver en intellektuell invigning för att kunna läsas. Frågan om vad Eddan egentligen är förblir därmed en av de mest intressanta skiljelinjerna i dagens nordiska hedendom.