Av allt att döma så kommer nog inte något parti som kandiderar till riskdagen vilja göra asatro till statsreligion i Sverige. Att se till att vår tro ökar men också syns och hörs i det offentliga samtalet och samhällsdebatten borde alla hedningar sträva efter. Fråga inte vad politikerna kan gör för dig fråga politikerna vad de kan göra för asatron. Vare sig Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna anser att religion är en privatsak och då ska inte vi asatroende göra det heller.

Sändebudets seger

I mörka marker
red jag för min herre,
genom flammande, trollsk eld.
Frej satt i sorg,
men jag bar hans svärd
och modet att mörkret betvinga.

Gymirs dotter,
den fagra Gerd,
nekade först min bön.
Varken guld eller äpplen
bet på hennes trots,
men ord har en egg som biter.

Jag kvad de runor
som tvingar och tämjer,
jag visade galdernas makt.
Hon darrade då,
den stolta mön,
och lovade möte i lunden.

Vem annars än jag
skulle våga den färden,
där jättar vaktar vid grind?
Nu ler min herre,
ty lystnaden vanns,
genom Skirners tunga och list.

Många kan strida,
men få kan tala
så att isberg smälter till flod.
Jag red som en sven,
men kom hem som en segrare;
det är Skirner som styrde den lyckan.

Ger Frejs maka är med i den äldre eddan. Skirnismál, sången om Skirner är hon aktiv karaktär. I Hyndluljóð, Sången om Hyndla nämns hon i vers 30.

En illustration som ska föreställa Gerd och Frejs skosven Skirner.

Från Vanaheim kom han

Högt bor Njord
i Noatun,
vågornas herre
vid havets rand.
Stilla han bjuder
stormiga vatten,
styr över skepp
och svala vindar.

Från Vanaheim kom han,
som gisslan given,
blev asars like
i tidernas gryning.
Bredfotad han vandrar
på våta stenar,
älskar svanars sång
mer än skogens tjut.

Guldrik är guden,
ger gåvor åt män,
fiskfångst ur djupet
och gynnsam färd.
Sjöfararnas vän
vid saltstänkt strand,
vakar i Noatun
tills världen förgår.

Vi gillar det gamla Sverige, det fina Sverige som inte längre finns. Men om vi arbetar hårt så kommer det gamla fina Sverige tillbaka. Kort sagt bli asatroende och verka för att det ska bli som innan Ansgar kom till Birka 829 ayps. Kom inte dragande med folkhemmet 1950 eller något annat trist och kristet.

Allt var bra innan 829. Ingen kristendom, luthersk arbetsmoral eller annat trist, bara hednisk lycka.

Oxveckorna

Nu väntar oxveckors gråa parad,
långt bort är festen och julskinkan glad.
Med pust och med elände, i mörker och snö,
vi kämpar mot våren – en dag i sänder, mot tö.

Hållbarhet genom tydlighet

Hållbarhet genom tydlighet. För att asatron ska överleva som en verklig religion, och inte bara som en historisk hobby, krävs sannolikt att samfunden lämnar ”luddigheten” bakom sig.
Här är de tre vägarna asatron står inför för att klara framtiden:

Risken med ”Luddig tro” (Forn Sed-vägen)
Om asatron fortsätter att bara vara en ”naturvurm” eller en personlig känsla, riskerar den att lösas upp.
Problemet: Om allt är tillåtet och inget är fastställt, finns det inget att hålla fast vid när livet krisar. En tro som inte kräver något, ger i längden inget tillbaka, folk tröttnar på att betala för ”vikingafika” om de inte får existentiella svar.
Framtiden: Denna gren riskerar att bli en ren miljö- eller kulturförening där gudarna helt försvinner som levande makter.

Risken med ”Kulturhistoria” (NAS-vägen)
Om asatron bara ses som ”kultur” riskerar den att dö med den generation som är intresserad av historia.
Problemet: En religion som inte vågar vara ”övernaturlig” eller ställa moraliska krav utanför den sekulära värdegrunden, blir snabbt irrelevant. Om man ändå går till Svenska kyrkan för bröllop och begravning, visar man att asatron inte räcker till för livets stora skiften.
Framtiden: Denna gren kan överleva som en identitetsmarkör, men den kommer sakna den andliga glöd som krävs för att bygga ett djupt religiöst samfund.

Den ”hårda” vägen (Ideell Kulturkamp-vägen)
Detta är den väg som hävdar: ”Detta tror vi på”. Genom att definiera gudarna (som Hel, Ran och Oden) som verkliga krafter och sätta tron över demokratin eller kulturen, skapar de en fast kärna.
Styrkan: De erbjuder moralisk hederlighet och teologisk tyngd. De ger svar på vad som händer efter döden (Hels kram, Rans gästabud) som faktiskt betyder något vid en grav.
Risken: De blir kontroversiella och exkluderande. Det är en väg för de få, de hängivna, men det är också den väg som historiskt sett har gjort att religioner överlever förföljelse och ointresse.

Slutsats: Kravet på en bekännelse
För att asatron ska klara sig i framtiden måste samfunden troligen börja göra det som Ideell Kulturkamp gör: Våga ha fel i det moderna samhällets ögon.
De måste våga säga:
”Gudarna finns på riktigt, de är inte bara symboler.”
”Döden är ett möte med en gudinna, inte bara ett kretslopp som de facto betyder kompost.”
”Denna moral förväntas av dig som bär hammaren.”
Utan en sådan tydlighet blir asatron kvar på ”vikingamarknaden”. Om samfunden inte vågar ta steget från kultur till kult, från luddighet till lära, kommer asatron sannolikt att förtvina till en museal kvarleva. Framtiden tillhör de som vågar tro inte de som är otydliga och lagom i sin tro. Var tydlig och våga tro!

14 januari börjar oxveckorna de slitsamma veckorna efter jul. Men uthärda ärade hedningar, uthärda Jolners högtid ger oss kraft att uthärda slitet och tristessen. Stoiskt uthärda livets hårda prövning det är hedendom i praktiken!

Nu dansas julen ut ur vårt hus

Nu dansas julen ut ur vårt hus,
vi släcker de sista av levande ljus.
Granen har barrat och stjärnan tas ner,
nu väntar vi inte på tomten nåt mer.

All maten är slut och paketen är tomma,
nu låter vi vardagens sysslor få komma.
Vi städar bort glitter och rött och guld,
och vintern står kvar i sin snövita skrud.

Nu fyller vi vasen med tulpaner så små,
med löften om ljuset och himmel så blå.
Tack för den vila och fröjd som vi fick,
nu blickar vi framåt med hoppfull blick.

Ja då knyter vi ihop julen för denna gång. Den hedniska högtiden som överlevt allt. Den förändras men det bevisar att den ”lever”, julen är inte ett museiföremål. Nu tackar vi att julen har varit och hälsar den välkommen i december.