Delling kommer
Morgonrodnaden är beviset,
tecknet på att ragnarök ej är nära.
Sålunda hedningar gläds och fröjdas
när Delling kommer.
Vad är värst, att folk tror att Jesus gick på vatten eller att de inser att det är trams men ändå anser de är kristna på grund av kulturella och etiska skäl? Dåligt är det i vilket fall och båda dumheterna ska motarbetas. All kristendom är dum men det värsta är att människor gör sig dumma med flit. Så svaret på frågan vad som är värst, religiös eller kulturell kristendomen får bli båda två!

Svenska dikter del LVI: Den klingande lunden
”Albert Henning har intet av formell nydanare i sin versteknik, men den är i sin art utsökt, och varje läsare med sinne för nyanserade stämningsvärden skall helt visst med glädje lyssna till den spröda
violintonen i hans verser.” Så kommenterades författaren till dikten nedan.
Men vi tar det från början; Albert Gustaf Henning föddes i Skåne, närmare bestämt i Kristianstad hösten 1881. Fadern var handlare. Efter studier vid läroverket i hemstaden blev hans yrkesbana vid posten. Han var verksam i såväl Motala, Kumla, Ystad och Älvsjö och blev postmästare. Hennings debut som poet skedde 1909 med ”Den tysta elden”. Sju diktsamlingar utkom, men även några kantater som tonsattes av Hugo Alfvén blev det. Även en bok om Kristianstad vid sekelskiftet publicerades. Dikterna var ofta inspirerade av landskapet Skåne men också av dess sjöar och vattendrag.
Privat tycks Henning varit en introvert och blid person. Politiskt så stod han nära nationalsocialismen och var en flitig skribent i den protyska tidningen Dagsposten under men även efter kriget. Dessa artiklar som skrevs under kriget lät han utgiva 1949 med titeln ”I världstragediens år. Reflexioner och randanmärkningar till tidshändelser i samband med andra världskriget.” Albert Henning avled i december 1963 i staden som såg honom födas. Dikten med namnet Den klingande lunden kommer från ”Meditationer” som utkom 1919.
Den klingande lunden
Som en aftonskum rotunda
alar, som i vatten stå,
skymningsmörk sin cirkel runda
över spegel pärlmorgrå.
Dagens regn hör upp att sila.
Vinterkvälln, som går till vila,
ljusnar blå.
Men i vattnets spegelklara
cirkel inom trädens krans
stiger trädens underbara
tempel i en rymd av glans,
vari himlens ton den blåa
skimrar bakom silvergråa
molnens frans.
Som en uvertyr till natten
klingar droppar av kristall,
mötande i pärlgrått vatten
spegelbilden av sitt fall.
Ifrån spegelns värld till denna
de som strängar genomspänna
trädens hall.
Så uti den tysta stunden
här vid vinterenslig vik
klingar, silversträngad, lunden
av en hemlig kvällsmusik,
sällsam som en hörselvilla,
klockklangsljuvlig, ren och stilla,
andelik.
Man får vara glad för det lilla här i världen. Men vare sig Vladimir Putin, Donald Trump eller Xi Jinping är asatroende. Ja vi hedningar har det lite lyxigt. Medans många monoteister predikar och försöker omvända folk som de egentligen inte gillar så slipper vi detta. En tröstande tanke eller hur?
”Det finns fyra slags människor här i världen: de de älskande, de ärelystna, de iakttagande och de dumma. Lyckligast är de dumma.”
Hippolyte Taine , fransk filosof
Siv har namnsdag den åttonde mars. Vi sänder en tanke till Tors maka. Men det är ju också den internationella kvinnodagen detta datum. Så vi sänder en tanke till kvinnan ett av de två kön våra gudamakter skapade. Ty Oden, Ville och Ve skapade inte mer än två kön. Loke försökte utmana könsrollerna men han försmäktar intill ragnarök.
Hell Siv!