Den rockande samen vid foten av fjället

Den rockande samen vid foten av fjället

1939 föddes i lappländska Ammarsnäs en av pionjärerna inom den svenska rockmusiken Sven-Gösta Jonsson. Han var same och blev nog en av de märkligaste inom svensk rock då han uppträdde i samedräkt när han uppträdde. Alla gillade inte detta, när Jonsson uppträdde i TV 1959 var han student på en skola och rektorn upprördes och tog avstånd bland annat hävdade att skolan stod på kristen grund. Men hellre musik än skola tyckte Jonsson och så blev det.

Men dunder och brak slog Jonsson igenom med sin största hit ”Vid foten av fjället” Låten var dock en försvenskning av en amerikansk folkvisa med svensk text av Frans B. Liljenroth. Några år var samen som rockade, han verkar själv hittat på namnet populär men åtta år efter genombrottet drog han sig tillbaka, ja inte helt men den egentliga karriären var slut. Nio skivor blev det. Han var bland annat med i en kortfilm som hette just ”Den rockande samen” och var bland annat programledare i radio i början av 1990-talet som hette ”Melodier att minnas.” Han uppträdde Ammarnäs sameförening 2005 då de firade sitt hundraårsjubileum. Sista gången han uppträde var 2009 svårt sjuk men fick stående ovationer. Sven-Gösta Jonsson avled fyra år senare.

Flickornas favorit. Många beundrar brev blev det.

Vid foten av fjället

Jag är lapp och jag har mina renar
Jag har trolltrummans rytm i mitt blod.
Jag kan jojka och hedniska stenar
Ser jag ännu där en gång de stod.

Här vid foten av snöklädda fjället
Finns en plats dit jag drar varje vår.
Det är inte nåt märkligt med stället
Det är likadant år ifrån år.

Men var gång när som norrskenet flammar
I en kväll med en aning av vår.
Då jag går här bland fjällbjörkens stammar
Kan jag känna precis som igår.

Det var här som vi mötte varandra
Hon var lappflicka, tacka för det.
Hon var vackrare än alla andra
Ja, det vackraste man kunde se.

Men den kvällen fanns rovdjur i trakten
Det var järv, det var varg, det var lo.
Och med bössan jag började jakten
Rädda renen från rövarens klo.

Men när jag kom tillbaka till stället
Fanns av lappflickan inte ett spår.
Men till foten av snöklädda fjället
Kommer jag minst en gång varje vår.

Se’n har jag ej frågat mera.

Se’n har jag ej frågat mera.

Hvarför är så flyktig våren,
Hvarför dröjer sommarn icke?
Så jag tänkte fordom ofta,
Frågte, utan svar, af mången.

Se’n den älskade mig svikit,
Se’n till köld hans värme blifvit,
All hans sommar blifvit vinter,
Se’n har jag ej frågat mera,
Känt blott djupt uti mitt sinne,
Att det sköna är förgängligt,
Att det ljufva icke dröjer.

(Johan Ludvig Runeberg)

Det är Runebergsdagen den femte februari. Vi uppmärksammar den store skalden.

Angående massmorden i Örebro

Den tragiska händelsen i Örebro där minst tio människor dödats är ännu en av de dystra nyheter som dagligen sker i vårt land. Vi ska inte försöka ta några religionspolitiska poäng av tragedin men vi hoppas ändå att svenska folket slutar vara naiva och godtrogna. Vi lever inte i något idylliskt samhälle där alla är vänner och allt är bra. Nej en mer vaksam och kritisk människosyn måste till I Havamal är misstron förhärskande man misstror allt, j rentav misstron misstro. Kanske skulle en mer kritisk och mindre godtrogen människosyn förhindra våldsdåd som i Örebro?

Tack alla gudinnor, asynjor, diser, nornor, valkyrior, fylgior och hamingjor!

En av de bästa sakerna med att vara hedning är att man får dyrka gudinnor. Mänskligheten består av såväl män som kvinnor och det blir lite konstigt att bara dyrka en gud eller något som bäst kan beskrivas som könsneutralt.

Så tack alla gudinnor, asynjor, diser, nornor, valkyrior, fylgior och hamingjor att vi får tro på er!

Underbart att vi får tro på Beyjla.

Vad bra att man får åkalla Syn.

Vad trevligt att man får tycka om Röskva.

Vad glad man blir av att få blota till Grid.

Trist det vore om man inte fick anropa Var.

Inte mycket till religionsfrihet om man inte får läsa om Geifon.

Hemskt vore om man inte fick inspiration av Lofn.

Vårt andliga liv skulle bli lidande om man inte fick skåla för Ilm.

Kärleksbrist skulle vi få om vi inte får anropa Freja.

Tack till våra kvinnliga gudamakter!

Vi hedningar är så tacksamma för att vi har kvinnliga gudamakter vanligen kallade gudinnor att dyrka. Tack för att vi får dyrka er. När vi firar disblot så hedrar vi diserna men vi hyllar även de kvinnliga makter vi dyrkar. Våra asynjor, gudinnor, diser, hamingjor, fylgior samt valkyriorna är alla kvinnliga makter.

Hell Freja!

Hell Eir!

Hell Vör!

Hell Ran!

Hell Trima!

Hell Trud!

Hell Sjöfn!

Hell Göndul!

Hell Irpa!