Femte december är det namnet Sven i vår almanacka. Sven hette den siste hedniske kungen i Sverige och han kallas ofta för Blot-Sven. Professor Natanael Beckman skrev en artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL om kungen och den återges här:

Blotsven, omtalad som ledare för det hedniska partiet i Sverige, framträdde omkr. 1080. Adam berättar, att under missionskyrkans tid i Sverige stor tolerans visats mot missionärerna och deras anhängare. Då konungen antog kristendomen, överenskoms, att han i en del av riket skulle ha fri religionsutövning, under villkor, att hedningarna i övrigt skulle få fritt dyrka sina gudar. Längre fram, ungefär vid år 1080, erfara vi emellertid ur flera delvis fullt autentiska källor, att en hednisk reaktion ägt rum, för vilken bl. a. den helige Eskil fallit offer. Om orsaken möta olika uppgifter. Den engelske kronisten Aelnoth tänker närmast på årsväxtförhållanden, vilka gjorde svenskarna benägna att frukta de gamla gudarnas vrede och betvivla den nye gudens makt. Isländarna åter anse, att den unge konungen, Inge d. ä., varit orsaken genom att gå längre i kristet nit, än vad fadern gjort och de hedniska svearna ansågo överensstämmande med gällande lag, tydligen den ovan antydda överenskommelsen. Då västgötalagens konungalängd uttryckligen hävdar, att Inge aldrig bröt något landskaps lag, får kanske detta tolkas som en direkt polemik mot nämnda åsikt och alltså som ett bevis för dess tillvaro. Det är en dramatisk episod under dessa brytningar, som åt B. i de isländska källorna förskaffat det namn, varunder han blivit bekant i historien; svenska källor nämna honom Sveno Idolatra eller Sven Blodkarl. Detaljerna av Svens liv få vi skildra efter isländarna. Då konung Inge vägrade deltaga i det hedniska offret vid svearnas ting, ansågs han ha brutit lagen. Svearna fördrevo därför konungen. Konungen var förmäld med en högättad kvinna, som hette »Mär», dvs. Mö. Drottningens broder Sven åtog sig att tjänstgöra vid blotet och valdes till svearnas konung, medan Inge fick draga sig tillbaka till Västergötland. Inom tre år kom han emellertid tillbaka, överrumplade och fällde Sven och återvann sålunda konungavärdigheten över hela riket. Härmed var också kristendomens seger avgjord.

I denna skildring finnes det egentligen ingenting, som direkt förefaller tvivelaktigt mer än drottningens namn. Enligt pålitliga danska källor hette Inges drottning Helena; att hon därjämte haft ett nordiskt namn, kan vara troligt, men namnet Mö kan knappast bero på annat än missförstånd. En del runstenar, som synas avse personer ur konungaätten, ge anledning tro, att Sven härstammat från Ynglingarnas ätt, och en sådan härstamning är troligen en nödvändig förutsättning för framgången i hans tronanspråk. Full visshet står här icke att vinna. Däremot torde man kunna bestämt påstå, att de uppgifter, genom vilka en sen konungalängd velat göra B. till stamfader för Sverkerska och Erikska ätterna, sakna varje anspråk på tilltro.

Hennes Kunglig Höghet Birgitta, Prinsessa av Sverige och Hohenzollern har avlidit. Föreningen beklagar sorgen.

Spjutet Gungnir

Spjutguden
kastade spjutet Gungnir
över de spjutbeväpnade krigarna.
De som dödas av spjut
kommer till spjutgudens
salar där spjut är huset sparrar.
De stupar för jättarnas spjut
tillsammans vid ragnarök
med spjutguden.

Idag den 3 december eller om man så vill julmånanden är det onsdag, Odens dag. Jul och Oden så det passar på att åter förkunna att vi firar ju i december/julmånanden vi tror att en av de viktigaste anledningarna till att julen firas är vintersolståndet och vi tror man firade att det blev ljusare. Asatron har många solgudamakter Sol, Glen och Ull må nämnas och det vore märkligt att dessa makter solen har ju sin egen veckodag ett bevis så gott som något att solen är viktig inom asatron.

Många hedniska religioner som våra förfäder i Skandinavien kom i kontakt med firade solståndet och det får nog sägas vara av forskningen accepterat att folk från dagens Sverige var i Romarriket och stiftade bekantskap med senantikens viktiga gud Mithra och att tron på Mithra som firas vid vintersolståndet påverkade deras egen tro på Oden. De identifierade Mithra med oden likväl som de identifierade Tyr med Mars. Kunde våra förfäder dyrka Oden vid vintersolståndet så kan vi göra detsamma. Det berömda nio årsblotet kan måhända vara vid annat datum men vi tro och menar på att man varje år firade vintersolståndet. Vi förlägger vårt midvinterblot vid tiden för vintersolståndet. Sedan tror vi också på att man firade jul ungefär som idag det vil säga i flera veckor men att vissa dagar och datum var viktigare och mer betydelsefulla än andra.

Många asatroende firar vintersolståndet och de som vill förlägga det vid senare tidpunkt främst gör det av politiska skäl om så får sägas. De anser ett hedniskt firande vid vintersolståndet krockar med den mer ”traditionella” julen som de flesta i Sverige och västvärlden firar det vill säga tiden runt 25 december vilket i senantikens tid ägde rum vid vintersolståndet. Man är rädd för att det ska uppstå konkurrens med att fira ”vanlig” jul med ”hednisk” jul och stöder därför de teorier som säger att julen firades i början av januari. Men då borde dessa personer vara konsekventa och inte firar någon jul i december. Dessa hedningar borde anse att 24, 25 och 25 december är vanliga veckodagar och inte firar någonting alls. Ingen sann hedning firar en kristen jul dessa ovannämnda dagar.

Oden och Mithra är samma gud och om Mithra firades vid vintersolståndet så gör vi det också.

Blota till Tyr,
för rättvisa och seger,
skänker han seger
så skänker han rättvisa,
den som vinner säger sig
alltid segrat för rättvis sak.

En medlem i föreningen meddelar att hon inte vill vara med längre då hon är medlem i Sverigedemokraterna. När föreningen fick veta detta för en tid sedan fick hon betänketid att vara med eller lämna. Hon valde det kristna partiet som förkortas SD. Det är inte första gången en medlem väljer kulturkristendom istället för asatro.

Ideella Kulturföreningen är motståndare till alla former av abrahamitisk religion och monoteism så medlemskap i föreningen och SD är oförenligt. Även medlemskap i Alternativ för Sverige, Kristdemokraterna och kristna värdepartiet. Vi verkar för att avkristna Sverige och vi ser också att vare sig judendom eller islam samt en del andra religioner inte finns här. Vi verkar för en hednisk värld där alla folk går tillbaka till sina hedniska förfäders tro. Asatron kommer inte tillbaka så länge kristendomen är norm. Vi måste fortsätta vårt hedniska arbete!

Nej till kristendomen, nej till SD!

Som vanligt så diskuterar vi bara med de som delar vår värdegrund.

Röskva efter ragnarök

Farväl hon tar av sin husbonde
han stupar med fader och fränder.
Men trofasta tjänarinnan
nu utan herre
är nu själv härskarinna.
Spådom säger inget
om att bergsbondens dotter ska dö,
nej hon överlever branden,
hon är med och bygger Balders rike.
Alla asarnas trogna belönas
så ock Röskva efter striden.

Röskva en studie i betraktelse

Religion handlar ofta om tolkningar. Saker tolkas olika beroende på betraktarens åsikter, värderingar, uppfostran samt mycket mycket mer. Den kristne ser i avbildningen av Jesus från Nasaret på korset sin frälsare men ateisten kan se vidskepelse och hedningen sin religions fiende. Den som aldrig sett muslimer be på knä kan tro att det är någon form av gymnastik. Den hedning som fokuserar på Odens roll som krigs och dödsgud ser annat än den som fokuserar på samme guds funktion som vishetensgud. Röskva är en gestalt inom asatron som kan tjäna som exempel och det passar bra då hon är en tjänarinna.

Röskva är syster till Tjalve de är barn till en bonde som får besök av Tor och Loke. Som alal hednigar vet så slaktar Tor sina bockar så de ska få mat men Loke lyckas övertala Tjalve att bryta ett ben för att få tag i dess märg Detta får man inte göra för då riskerar bocken när den återupplivas av Tor med hjälp av hammaren Mjölner att vara halt. Tor blir arg men får som bot och ersättning syskonen i sin tjänst. Tjalve är med i berättelsen om färden till Utgårdaloke och han nämns i kvädet om Hymer bland annat men Röskva är mer osynlig.

I de kända serierna om asagudarna av Peter Maden är Röskva en centralroll. Man får följa henne och brodern och därmed läsaren till Valhall men också genom dem skåda och träffa gudarna. De spelar en viktig roll. Skaparna av serien är inte hedningar men deras verk har nog påverkat en av annan asatroende. Röskva är en förpubertal flicka söt och trevlig.

Få konstnärer har ägnat henne intresse. Hon är med när Tor färdas till Utgårdaloke men inte mycket mer. Många konstnärer är liksom Maden inte asatroende men inte heller hos hedniska konstnärer spelar hon någon större betydelse.

En nyhednisk avbild av Röskva. Hon är tjänarinna och ses servera. Är det Tor hon passar upp?

Tydligt inspirerad av smycken från hednisk tid är denna bild av Tjalves syster. Men utan runtexten hade man nog inte kunnat ana vem verket föreställer. Röskva tycks inte ha några kända attribut.

Likadant är det med denna avbild det är inte en ung flicka utan ung kvinna konstnärer tänkte på när han lät göra detta verk. Man kan väl inte vänta sig att Tor har i sin tjänst småbarn?

Tor har en dotter. Trud eller Thrud är henens namn och hon är bland annat valkyria. Namnet syftar på styrka och man förväntar sig nog att åskgudens dotter ärvt något av faderns temperament. Denna unga dam gör här sällskap med Röskva som väl spelar rollen som en förtrogen. Har de två hittat på något, kanske de försöker övertala Tor till någonting?

Något av ungdomens oskuld och bekymmerslöshet finns i denna bild. Är det Madsen version av henne som växt upp?

Så långt från en timid liten blyg tös som man kan komma. Röskva är ganska krigisk. Men är man i tjänst hos jättedräparen nummer ett så är man nog ganska tuff.

Röskva tycks inte dra sig för att hjälpa sin herre i strider mot troll och jättar. Madsen snälla flicka har inget gemensamt med denna dam. Blond är hon inte heller. Många ser framför sig en blondin när de tänker på Röskva.

En ganska neutral bild. Röskva som tjänsteflicka avbildas och kanske ser hon ut så?

Signaturen Frostskald har ärat henne med en dikt. Få har diktat till hennes ära men den troende hedningen som diktar har gjort en i alla fall.

Om så många tolkningar finns av Röskva då blir man inte överraskad av att det finns oändliga tolkningar och synpunkter på de mer framträdande makterna som Oden och Tor.

Falbygdens museum besöktes

12 september besökte föreningen Falköping det skulle blivit tre deltagare men en fick förhinder. Efter att ha ätit lunch i stadsparken så besöktes en gånggrift som ligger där samt en offersten. Sedan besöktes stadens museum. En tillfällig utställning med lokala konstnärer Gösta Sjöström som var grafiker och skulptör samt Ludvig Hlin med sina intuitiva målningar i starka färger hölls men det mest spännande var den mer permanenta utställningen som sträcker sig från inlandsisen till nutid. Mycket om äldre tider sten och bronsålder de berömda Ållebergkragen som hittades 1827 och väger över 600 gram från folkvandringstiden. Kopia finns ty den riktiga finns i Stockholm, även en del om det medeltida livet på Falan som trakten kallas uppmärksammas. En hund Almeöhunden kallad efter platsen den hittades hade blivit begraven i en grav för 9000 år sedan, hade man en snällare syn på tamdjur då samt rekonstruktion av den så kallade ”Hallonflickan” som i forntiden lär ha offrats till makterna. Namnet kommer av att hon lär ha ätit dessa röda bär i sin sista måltid.

En litet men bra museum den hedniske besökaren kan glädja sig åt att gudastatyer föreställande Oden, Tor och Frej fanns att köpa samt mycket annat. Värt ett besök och gratis inträde.

https://www.falkoping.se/falbygdens-museum

Gånggriften mitt i staden i närheten av museet.

Kopia av den berömda kragen som hittades på Ålleberg 1827.

Momento Mori! En av de döda som hittades då gånggrifterna grävdes ut och undersöktes.

Ja här ligger en hund begraven. Almeöhunden var en slags spets och begravdes med respekt.

Gyllene band

Fulla Friggs fulltrogna
bär med stolthet
sitt gyllne band.
Med rätta,
en god och trogen
asynja är som guld,
lysande och evig.