Om Tyr och lojalitet

Lojaliteter sätt ofta på prov. Ofta kan man inte ägna sig åt konsensus och kompromiss. I den äldre eddans hjältesånger försöker Gudrun få sin make Atle och sina bröder att hålla sams. Det går inte och hon väljer att strida för sina bröder. När de väl stupat så hämnas hon genom att döda maken och deras två söner.

Tyr hamnar i situationer där han måste välja. Men han väljer alltid asarna. I resan till Hymer för att hämta kitteln som Äger behöver för att brygga öl är hans lojalitet hos Tor och inte hos fosterfadern Hymer. Tyr har en god relation med Fenrisulven. Men när ulven ska bindas då tvekar han inte att ställa upp för asarna även om priset är hans ena hand! Lojalt ställer han upp vid ragnarök och strider mot Garm.

Tyr är en bra gud att åkalla när man riskerar att hamna i lojalitetskonflikt. Han gör sina val och tar konsekvenserna. Kanske därför som han också anses vara en tingets och rättvisans gud. Han är ärlig och trofast. Han är Odens son men verkar inte ha ärvt så mycket av faderns mer komplicerade sida även om han visar upp list när det behövs. Tyr råder i förtroende Tor att åka till Hymer som exempel. Tyr är en av de bästa gudarna vi i Midgård kan ha.

Några rader om EU i ett hednisk perspektiv

Snart är det val till europaparlamentet. Utan att politisera för mycket så borde hedningar som lever i länder tillhörande den Euroepiska unionen faktiskt fråga politiker vad dessa kan göra för hedendomen. Om de kristna försöker påverka så borde hedningar göra detsamma.

Själva anser vi av teologiska skäl att Sverige borde lämna EU då vi inte ser att denna överstatliga organisation främjar hedniska religioner men väl universella tankegångar samt att EU är impregnerad med monoteistiska normer och ideal. Så verkar för att Sverige lämnar EU! Av samma skäl vill vi att Sverige lämnar NATO. Ingen svensk hedning ska behöva riskera sitt liv eller plats i Valhall för att han stridit för sekulära eller monoteistiska ideal.

Dikt: Gudarnas lyra

Gudarnas lyra

Var finnes väl lyran
av silver och elfenben,
den gudar förlänat
de dödligas stam?
Den är ej förlorad,
ty eviga gåvor
av tiden ej nötas,
i eld ej förgås.

Men kommer en sångare,
som märkts utav ödet,
han hämtar den åter
ur bortglömda valv.
Och när han den strängar,
då vet hela världen
att gudarna leva
på oanad höjd.

(Edith Södergran)

Dikt: Marken ger

Marken ger

Du stiger ur majvivornas hav.
Svalkad av dess vågor
håller du markens skönaste skimmer
i din famn.
Axagen breder sin mullbruna
fägring för dina fötter,
och videts sångare sjunger
dig fram på den sanka ängen.
– Du gav marken din kärlek,
och marken belönade dig
likt den legendens Maria,
som gav majvivorna sitt namn.
Och dock är du bara
en fattig åkerbrukares kvinna,
som går hem i aftonen
från sina värv.
– Hur kunde den hårda jorden
belöna din kärlek,
att du kunde gå jäktets vägar
doftomfluten och skimmerkrönt?

(Gustaf Larsson)