År ut och år in mördar Israels knektar palestinska barn och år ut och år in skriver vi om detta. Värnlösa palestinska barn är mer värnlösa än vanligt. Bojkotta Israel!

Kort blev odjurets seger

Kort blev odjurets seger,
blott ett ögonblick
kunde Lokesonen triumfera,
sedan tog Vidar hem segern!

finne föreningen råda skulle det vara högtid och röd dag i almanackan 13/12-3/1. Nu är det inte så. Men denna fjärdedag jul 2023 önskar IKF en god fortsättning på julen. Julen är inte tre dagar utan vi firar ju i Sverige världens längsta julfiranden så passa på att festa och glamma. Julen är en försmak av Valhalls nöjen!

För äring och fred,
för framgång och vällust,
offrar vi mjöd till
vanen, sonen till Noatuns härskare.
Frej, du mäktige,
ta emot vår åkallan nu i midvintertid!

Annandag jul är en traditionellt en dag där hästar haft stor betydelse. Staffansskede eller staffansritt var en viktig dag i det gamla bondesamhällets julfirande men hästen var viktig även i förkristentid då man offrade hästar och åt av köttet. Kanske fanns det redan då tävlingar med hästar såsom kapplöpning? Måhända är den vilda jakten då man tänkt sig hedniska gudar och andra för de kristna farliga makterna som far runt vid jul är ett minne därav?
Asatron är i sanning en hästens religion. Det finns mängder med hästar som gudamakterna använder som rid – och dragdjur. Odens springare Sleipner är den mest kända.
Sänd en tanke till asarnas riddjur tillhörande släktet equus ärade hedningar.

Om vi skålar för ryttaren kan vi även skåla för riddjuret. Sänd en tanke till Sleipner och de andra hästarna inom asatron!

Ja ni ärade julfirare, ha en fortsatt trevlig jul!

Ja kan ni detta? Skriv svar till ideellkulturkamp@hotmail.se eller skriv i kommentarfältet. Vilken av de tre är rätt?

Är Alla den vi tänker ?

Ha Jesus en röd mössa?

Kan Mithra vara svaret vi söker?

Julvisa i Finnmarken

Att sjungas vid bordet till mörkt öl.

För den vinande nordan och vintern, broder,
för den grånande morgonens stjärna klar,
för vårt hem och vårt land och vår bedjande moder,
för myllrande städer och istunga floder
vi höja vårt stop – och för kommande dagar
och för kärlek och lycka som var.
När sjöarna ligga här frusna och döda,
och yrvädren dansa i moar och slog,
vi dricka och drömma om bäckar som flöda,
och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
och skuggor som dansa i skog.

För den hårdaste skaren och bittraste vinden
för det fattiga folket som slåss för sitt bröd,
för dem som i armod bli hårda om kinden –
för dukade bord och för slädar vid grinden,
för sårfyllda kroppar och läkande död.

Försonta och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma –
omkring oss de heligas natt vi förnimma –
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.

(Dan Andersson)

Var lugna medmänniskor. det blev två julklappsrim:

Prydnadssaks, flugsvamp i porslin
”Jag önskar dig inte vare sig smärta eller kramp,
här får du en svamp.”

Batteri som drivs av solljus
”Jag vet att du är fylld med energi,
men du får ändå ett batteri.”

Vi fortsätter återge Samuel Ödmanns minne från sin ungdomsjular. Juldagen som den firades kommer här:

Juldagen
Man gick till sängs och julmorgonen kl. 2 ringdes första gången. Andra gången ringdes kl. 3 och ottesången begyntes kl. 4. 
Såsom den årstiden sällan var slädföre, samlades socknens ungdom till fots. För varje gård hade man tillagat ett ofanteligt bloss, som kallades ”tanne” och bars antänt för [framför] sällskapet att upplysa mörkret. Det var en verkeligt skön syn att omkring kl. 4 se dessa bloss från alla sidor nalkas, åtföljda av muntra kyrkosångare. Vid ankomsten till kyrkan formerades av dessa bloss ett ofanteligt bål. Var och en ökade det med kvarlevan av sitt bloss, så att hela kyrkvallen syntes i full brand. 

Julottans gudstjänst firades så, att man vid dagens första gryning under kommunionen [nattvardsgången] sjöng: Den signade dag. Aldrig kunde större glädje framlysa vid någon andakt än vid denna psalm. Den kunde endast jämföras med grekiska kyrkans jubel vid påskdagsutropet: Kristus är uppstånden! 

Efter slutad gudstjänst, kl. 9 f. m., spisades strax middag och man tog med en god middagssömn ersättning för morgonens högtidlighet. Snibbskålarna sträckte sig den dagen även till husets drängar. 

Julhögtiden tillbragtes sedan med oskyldiga nöjen. Julekalasen inföllo, och allt andades glädje. Vår tids kortspel och valsning utgöra allt. Men forntiden var outtömlig på omskiftande förnöjelser 

Man såg nästan alla de lekar, som förekomma i den bekanta visan [En förteckning på jullekar, som börjar: Juleklubban, slå på stubben o. s. v.], och många flera, som där icke ingått. 

Åtskilliga gammaldags dansar omväxlande med pantlekar. Man dansade vid sång, som hade namn av julvisor. Sången bestod ej blott av toner, utan av ord, som förenades med aktion [handling, uppträdande]. Dansarna bestodo mest av ringdansar, vid vilka vissa personer växelvis agerade. Än föreställdes frierier med bifall eller korg, med låtsad enträgenhet och lika låtsad ovilja, som änteligen förvandlades till medlidande; och allt slutades med bröllop, så att omsider hela sällskapet bestod av idel hjonelag. Mången flicka stod där flera resor brud utan någon minsta jalusi [svartsjuka]. 

Vid melodien av folie d´Espagne dansades en rätt artig ringdans, på det sätt att mankönet immerfort avancerar åt höger och fruntimren åt vänster samt vid vart möte fattar varandra under armen och gör en halv svängning. Denna oupphörliga ordning med synbaraste oordning är icke oangenäm. 

 Man hade ock flera pantomimdansar. T. ex. dansen föreställde en vävnad. Sällskapet delades partals i tu och paren skiftevis emot varandra korsades, än med upphöjda händer över, än med nedfällda huvud under de mötandes händer. Detta föreställde vävstolens skäl [växlande öppningar i ränningen] vid trampningen. Emellan vart par lupo barnen såsom skottspolar. När man vilade, anställdes sittlekar av hundrade förändringar, dels med panter, som alltid förvarades av prostinnan och återlöstes med domens verkställande, ofta sinnrika nog, dels med tillviskade frågor, på vilka den å andra sidan sittande viskade svar utan att känna frågan. Vid detta allt iakttogs den strängaste vård över ungdomens seder. 

Prosten själv var närvarande långt fram på morgonen, och minnet av hans fordna ungdomsnöjen lyste i hans anletsdrag.