Föreningen har låtit en häxa göra en förbannelse över pedofiler. Hon skriver bland annat följande rader:
”Jo när det gäller pedofili, kom jag till insikt att varje barn (och människa) ska kunna växa upp som fria individer och ingen ska inkräkta på dess unika växande genom att begå våldtäkt. Jag gjorde en ritual vid en äng, där jag bad att alla som vill en/barn illa genom utnyttjande och våldtäkt att det ska, gå illa för dem(inte död, men riktigt illa), och bad också om att alla barn ska få just vara fria, växande lek och få känslomässig omsorg och positivt uppväxt.”
Förord Många soldater deltog vid Lützen där Gustav II Adolf stupade. Här kommer lite personhistoria om några som stred för svenskarna mot kejsaren och ligans arméer i det kanske mest kända av alla svenska fältslag. Tre svenskar och tre födda i det Tysk-Romerska riket.
Nils Brahe 1604-1632 Befryndad med Vasaätten och tillhörande rikets förnämsta grevesläkt. Född i Uppland, fadern riksråd. Studerade i Uppsala och tjänade vid hovet. Kom ut i kriget 1620 men var några år åter student denna gång utomlands. Åter i krigstjänst hos kungen 1625.Några år senare dubbad till riddare och utnämnd till överstelöjtnant på grund av tapperhet. 1628 sändes han av kungen för att delta vid Stralsunds belägring och fick innan dess överstes rang. Brahe hade personlig del i att de kejserligas belägring måste upphävas. Hemma i Sverige slutet av 1629 och början av året därpå. Följde med kungen till Tyskland. Var med vid Breitenfeld 1631 och åter belönad av kungen. Gula brigaden var den förnämsta av de armékårer svenskarna hade och Brahe blev dess befälhavare. Blev general men sårades svårt vid Lützen. Avled av sina skador några veckor efter slaget. Begravd i kyrkan i Östra Ryd. Gift 1628 med friherrinnan Anna Margareta Bielke och fick en dotter och en son. Ansågs av Gustav II Adolf för en av de bästa befälhavarna i den svenska hären.
Greve Nils Brahe
Jacob Fabricius 1596-1654 Joachim Schmidt och Elisabeth Witten i Kölin Pommern fick sonen Jacob som läste till präst. Sonen som föddes sommaren 1596 studerade flitigt och blev hovpredikant hos hertig Bogislav av Pommern. Som så många andra präster ”latiniserade” han sitt namn och kallade sig Fabricius. 1626 blev han teologie doktor. Gustav II Adolf hörde Jacob Fabricius predika och utnämnde honom till hovpredikant och fältsuperintendent i början av 1631. Vid slaget spelade Fabricis en roll då under ett kritisk skede flertal soldater flydde undan de kejserligas anfall. Fabricius lyckades genom att smala en del manskap sjunga psalmer och detta ordna de upp flykten och soldaterna kunde samlas för ett motanfall. Efter striden följde Fabricius med de som eskorterade kungens lik till Wolgast för vidare färd till Sverige. Den kyrklig karriären fortsatte och han utnämndes till superintendent motsvarande titeln biskop i Hinterpommen. Han avled kort efter att ha hållit en predikan i Stettin. Var gift och fick sju barn men alla tre sönerna avled innan fadern. Döttrarna gifte sig med präster.
Dodo zu Innhausen und Knyphausen 1583-1636 Född i Ostfriesland, fadern friherre. Gick i Holländsk krigstjänst nitton år gammal. Stred under Moritz av Oraniens befäl mot spanjorerna. Befordrades till general men sårades svårt. Reste hem för att sköta sina sår. Gifte sig men fortsatte från 1615 som soldat. Gick i kurfursten Fredrik V av Pfalz tjänst när denne blivit kung av Böhmen. Stred för denne under 1620-talet. Dömdes till döden efter det katastrofala slaget vid Stadtlohn 1623 där den kejserlige befälhavaren Johann Tserclaes Tilly vann en stor seger. En ny rättegång frikände honom och han fortsatte strida. Togs till fånga efter slaget vid Dessau 1626 då han stred för danskarna men lyckades fly efter att ha varit fånge i mer än ett år. Reste till England efter att Danmark slöt fred och lämnade kriget. År 1629 inträdde Dodo zu Innhausen und Knyphausen i svensk tjänst och fick rang av generalmajor. 1631 hamnade han åter i fångenskap efter ha varit kommendant i staden Neubrandenburg som belägrades av kejsarens trupper, men blev efter en tid utväxlad. Inför slaget vid Lützen var han en av de som var motvillig till att strida, han ville invänta förstärkningar. Högsta befäl och ledare för den högra flygeln var kungen själv. Centern leddes av Nils Brahe och vänstra flygel av Bernhard av Weimar medan Knyphausen fick leda andra träffen eller reserven med ett moderna ord. När han fick underrättelse att kungen stupat yrkade han på att man skulle retirera men så blev inte fallet och Knyphausen bidrog till att slaget fick en för svenskarna lycklig utgång. Befordrades året efter till fältmarskalk. Segrade med en svensk här i förbund med trupper från Hessen och Lüneburg över en kejserlig här Oldendorf samma år. Dodo zu Innhausen und Knyphausen stupade för en kula vid Haselünne som träffade honom i huvudet. Trots detta lyckades hans trupper vinna striden.
Friherre Dodo zu Innhausen und Knyphausen
August von Leublfing ca 1614-1632 Den unge Augusts far Hans von Leublfing var överste under kriget och stred mot kejsaren. Sonen blev våren 1632 antagen som page hos den svenske kungen och var med denne under slaget. August von Leublfing försökte rädda kungens liv men sårades svårt. Han lämnade vittnesmål om kungens död men avled själv av sina sår den 15 november.
Peder Lillie 1603-1657 Namn kan vara besvärligt när det gäller äldre tider. Stavning och annat kan skifta. Peder Lille eller Per Lillie av Aspenäs var hur som helst född 1603 på Aspenäs herrgård i Lerums socken, Västergötland. Ätten tillhörde den så kallade uradeln. Fadern Bengt hade tjänat vid hovet och varit kammarherre men även varit ryttmästare. Modern Marina föd Kijls far hade varit krigsöverste och kommendant på Gullbergs fästning. Peder Lille följde fädernas bana och deltog i krigen Sverige utkämpade. När Sverige gick med i kriget som skulle vara i trettio år blev han kommendant i Peenemünde den plats där svenskarna landsteg 1630. Sedan blev han överstelöjtnant för Västerbottens infanteriregemente. Vid Lützen deltog Peder Lillie, överlevde slaget och fortsatte sin karriär i Tyskland fram till 1635. I kriget mot Danmark 1643-1645 deltog Lillie i Västergötland och var med och fördrev de danska trupper som infallit i detta landskap från Norge. Karriären fortsatte i hemlandskapet, kommendant på Älvsborgs fästning, slottshövitsman i Göteborg och tre år innan sin död 1657 ståthållare på Älvsborgs slott. Gift med Maria Amia von Lepel som kom från en gammal adelssläkt från Mecklenburg med henne fick han åtta barn.
Fredrik Stenbock 1607-1652 Som regementschef för Smålandsryttare spelade Fredrik Stenbock en ödesdiger roll i slaget. Om han själv hade sårats och hans kollega för Östergötlands ryttare stupat hade kungen inte satt sig spetsen för dessa och lett styrkorna på den färd som blev hans sista i livet. Fadern till Fredrik Stenbock var riksråd och friherre. Sonen föddes i Västergötland på Torpa stenhus. Student i Uppsala och sedan tjänst vid hovet blev det för unge Stenbock. Senare följde han kungen på dennes fälttåg och blev vid Dirschau 1627 tillfångatagen av polackerna. Kungen själv sårades vid denna strid. Stenbock kom tillbaka till svenskarna. Följde nu med kungen till den tyska krigsskådeplatsen och blev överste för ovannämnda rytteri. Tog avsked från armén på grund av sina skador men återkom och stred mot danskarna 1644. Under tiden mellan de två krigen var Stenbock assessor i Svea hovrätt, blev riksråd och president i Göta hovrätt. Upphöjdes till greve året före sin död. Med sin maka Catharina De la Gardie blev det fem barn.
Referenser Illustrationerna kommer från Wikipedia
Tryckta källor Arwidsson Adolf Iwar Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer 1861. Brezezinski Richard Lützen 1632, sista striden för lejonet av Norden 2009. Ericson Wolke, Lars, Hårdstedt Martin, Iko Per, Sjöblom Ingvar & Åselius Gunnar Svenska slagfält 2003. Ericson Wolke, Larsson göran & Villstrand Nils Erik trettioåriga kriget, Europa i brand 2006. Eriksson Bo Lützen 1632, ett ödesdigert beslut 2006 Fuller John Frederick Charles De avgörande slagen del II från högmedeltiden till Leuthen 1757 2003. Göransson Göte Gustav II Adolf och hans folk 1994. Oredsson Sverker Gustav II Adolf 2007.
Det är nog inte helt otroligt att svenska kyrkan lär sig lite att vänstervridningen endast lett till att medlemmarna begär utträde. Men en högervriden kyrka är inte bra det heller. Ärade läsare vi är hedningar och all kristendom är dålig. Vi verkar för att den ska försvinna. Verka hedningar för att folk lämnar kyrkan.
Hur respekterar man sina döda förfäder bäst, genom att klä ut sig och fjanta runt alternativt att i enskilt eller i små grupper samlas för att hedra de dödas minne? Fjant, trams och gyckel handlar ofta om en sak, ett desperat sätt att hantera dödsångest och rädsla för det eviga. Låt oss hedningar åtminstone försöka tänka på de döda med någon form av värdighet.
Är det vinter? Ja frågan får ett svar beroende på var man bor. Men i den gamla nordiska kalendern heter månaden vi ofta kallar november vintermånaden. Vintermånaden följs som alla vet av julmånaden. nu väntar alvablot och sedan laddar vi inför den månad som kallas julmånaden. Må årets näst sista månad blir en bra månad för er hedningar!
Ideell Kulturkamp 