Är du smygmonoteist?

Är du smygmonoteist? Ja frågan kan vara befogad. Ännu är den religiösa normen i Sverige och stora delar av världen den att bara en gud existerar. Du är smygmonoteist om du uppfyller flera av följande kriterier:

Talar i luddiga och vaga termer om makter istället för gudar och gudinnor.

Undviker namn på gudarna och undviker att avbilda dem.

Anser att gudarna och gudinnorna är manifestationer av ett enda större väsen.

Anser att det egentligen bara finns en väg att gå, en sanning som alla borde vandra och rätta sig efter.

Ja uppfyller du minst tre av fyra får vi nog anse att du är monoteist!

 

Nordiska gudinnor: Natt

Natt, Nótt

Natt är förstås nattens gudinna. Fadern heter Nörve. Natt gifte sig med Nagelfare deras son heter Aud. Med Anar, hennes andre make fick hon dottern som blev gudinnan Jord. Vad som hände med de två första makarna och fadern Nörve vet vi inte, men Natt gifte om sig med Delling asaguden som råder över morgonrodnaden, sonen i detta förhållande blev Dag. Natt och Dag far fram på himlavalvet, Natts springare kallas Rimfaxe. Betslet som Natts häst har i munnen leder till att hästens saliv faller till marken och blir till rimfrost. Vafþrúðnismál och Sigrdrífumál nämner Natt i den äldre eddan.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Natt

Lite allmän information

Intresset för bloggen ideell kulturkamp är stort. Inte en dag går utan att flertalet personer besökare tittar in. De flesta är förstås svenskar men allt fler ålänningar hittar tittar in. Nästan dagligen är det någon som läser artikeln om Danmarks nationalsång. Trevligt att vi bidrar med den nordiska sammanhållningen, eller hur?

På sidan kimmoa.se läser många våra artiklar, men det har minskat lite. Förut fick nästan alla artiklar högt betyg men nu är det mindre ”plusandet”. Dock så ökar läsandet av bloggen och det är nog så att folk som hittat ideell kulturkamp på kimmoa börjar besöka vår blogg utan mellanhänder. När vi ändå skriver om kimmoa.se så har sura personer börjat nedrösta artiklar som handlar om nordiska gudinnor. Är väl sura monoteister som sitter och är nedriga. Nåväl, näst efter att att glädja sina medmänniskor så är det bästa med livet att reta sina motmänniskor!

Informationsbreven som föreningen skickar ut ska vara kvar. men de ska minska i omfattning. Artikelserien svenska dikter ska göra uppehåll under året. Dikterna har haft en liten men trogen publik, men dikter finns det också väldigt gott av. Sammankomsterna ska ses över, vi ska försöka förbättra och fördubbla deltagarantalet. Tips och råd om hur det ska gå till tags gärna emot. Folk har visat intresse från Skåne till Västerbotten. men det är svårt att arrangera möten alla kan deltaga på.

Det är tänkt att det ska vara lite mindre politik på bloggen och i informationsbreven. Högst 15% politik och minst 85% kultur har det sagts från början och det ska vi försöka hålla. Det är dock inte huggit i sten. Vi är ju i grund och botten hedniska skönandar, men inte kan vi bara se på när de är som det är här i Midgård.

Det ska bli mer boktips och bokrecensioner i år. Har ni läst någon god bok så hör gärna av er. Vill ni skriva artiklar så går det bra. Nästan allt är ju av intresse.

Som alltid så är det bra om folk hör av sig om de har råd, gärna då goda sådana.

Hör av er om ni har något på hjärtat till ideellkulturkamp@hotmail.se

 

Henrik Andersson, ordförande

 

Nordiska gudinnor: Järnsaxa

Järnsaxa, Járnsaxa

Järnsaxa är mor till Magne och har alltså haft en kärleksrelation med styrkans gud Tor. Hennes namn kan betyda ”hon som bär järnsvärdet.” Då hennes son är en gud och hon har denne son med en gud så borde gudamodern Järnsaxa ha gudinnas namn och värdighet. I Hyndluljóð nämns hon som en av Heimdalls nio mödrar.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Järnsaxa

Nordiska gudinnor: Aurboda

Aurboda, Aurboða

Aurboda är en av de diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Frejs maka Gärds mor har samma namn. Troligen är det inte samma person. Det är nog som med oss människor, många har samma namn, så och i myterna värld.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

aurboda dis

Konstnärer del XXI Evelyn De Morgan

Konstnärer del XXI  Evelyn De Morgan

Mary Evelyn De Morgan, född Pickering, levde och arbetade i en period som präglades av omvälvande förändringar.  1855 föddes konstnärinnan vi ska berätta om och 1919 när fredsförhandlingarna efter första världskriget pågick avled hon. Mary föddes i den brittiska överklassen. Föräldrarna var inte överdrivet förtjusta i att dottern satsade på måleri men hon fick stöd av onkel John Roddam Spencer Stanhope som även han var konstnär. Farbrodern tillhörde den krets av konstnärer som kallades Prerafaeliterna, The Pre-Raphaelite Brotherhood, en brittisk konstnärsgrupp grundad 1848 av Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och Holman Hunt. Namnet på gruppen kommer sig av att de sökte inspiration i konsten innan Rafaels verk från början av 1500-talet. Prerafaeliterna ansåg att mycket av konsten hämtade så mycket inspiration från renässansmålarna Michelangelo och Rafael att det bara blev upprepningar av dessa mästares verk och syn på konsten. Tiden innan Rafael, ungrenässansen var inspirationen för den nya konstnärsgruppen. Evelyn kan sägas tillhöra denna grupp. Vidare ska sägas att prerafaeliterna var inspirerade av medeltidens målningar men också hade radikala åsikter om samhället och sociala frågor. Kärlek, svek, död och motsättningar mellan ljus och mörker allt präglat av stramhet och allvar. Mycket av dess teman återkommer i Evelyns konst.

Evelyn studerade konst vid South Kensington National Art Training School 1872 och i Slade School of Art 1873-1876. Det var inte lätt för en ung kvinna att bli konstnär, men Evelyns talang och envishet gav resultat. Efter avslutad studietid gav sig Evelyn ut på resa och den gick förstås, törs man nästan säga till Italien. Väl hemma i igen började den aktiva karriären och Evelyn lyckades få med tavlor på utställningar vilket var ovanligt för kvinnor. I början av 1880-talet började Evelyn bli mer och mer framgångsrik och hon reste ofta till Italien. Några år senare träffade Evelyn William De Morgan som arbetade som keramiker. Inte bara William utan övriga medlemmar av familjen fick ett avgörande inflytande på Evelyn. Williams mor var spiritist och det blev Evelyn också. De Morgans var på det hela taget mer bohemiska än den viktorianska överklassmiljö Evelyn kom ifrån. 1887 gifte sig William och Evelyn. Äktenskapet blev lyckligt trots eller kanske på grund av att maken var 16 år äldre. Båda makarna fortsatte med sin konst, ovanligt för kvinnor som gifte sig brukade ofta sluta med måleri. Italien fortsatte att spela en viktig roll i makarnas liv och florens var ofta den plats där de bodde.

1887 Evelyn gift William De Morgan. Trots åldersskillnaden deras var en harmonisk och ömsesidigt stödjande äktenskap. Förutom deras konstnärliga sysselsättningar, delade de en väldokumenterad humor och en idealistisk anda. Deras gemensamma intressen ingår sociala reformer, spiritism och musik. Evelyn gav ekonomiskt och moraliskt stöd för sin makes keramik företag, som dock lyckas krävs mycket kapital. Kan nämnas att makarna även var lite inspirerade av Swedenborgianism, den svenske teologen Emanuel Swedenborgs märkliga lära med såväl kristendom som tron på andar. 1914 utbröt det stora kriget och det äkta paret kom aldrig mer att besöka Italien. William avled 1917 och två år senare följdes han av sin maka. 1916 hade Evelyn de Morgan sin sista utställning som var till förmån för röda korset i Italien och Storbritannien.

Under sin livstid Evelyn De Morgan producerade cirka 102 oljemålningar och över 300 ritningar. Målningar uppvisar andlighet, allegorier användning av mytologiska, bibliska och litterära teman. Hjältinnor, ljus och mörker som metaforer liv och död samt allegorier över krig. Makarna var, ska tillägas pacifister.

De Morgan kroppstudie

De Morgan huvud studie

De Morgan 1978

WDM32547 Ariadne at Naxos, 1877; by Morgan, Evelyn De (1855-1919); © The De Morgan Centre, London; English, out of copyright

De Morgan 1886

De Morgan 1887

De Morgan 1889

De Morgan 1895

De Morgan 1896

De Morgan 1897

De Morgan 1898

De Morgan angel of death

Tankar om den 14 februari

14 februari. Alla hjärtans dag. En modern högtid för oss och en ganska påklistrad sådan. Den kristne Valentin blev som många kristna dödad av hedningarna och blev helgon. Valentinfriande förknippas mest med anglosaxiska länder och det är påverkan därifrån Vi fått seden. Det är dock så att i det antika Rom firades en fest runt den 14 februari som kallades lupercalia. En fest där man offrade getter och rituell piskning förekom. Roms grundare Romulus och hans bror Remus blev enligt sagan diade av en varginna och denna myt spelade också självfallet in.

Här i Sverige finns inget belägg att lupercalia firats men det kan ju vara värt att ta med. De kristna tog egentligen aldrig och införde nya fester och helger de bara tog över det som redan fanns. Asatroende har i modern tid börjat fira dagen och som motpol till helgonet Valentin som ska levat på 200-talet ställt fram Rind och Odens son Vale. Vale hämnaren som dödar sin halvbror Höder för att hämnas sin halvbror Balder är dock ingen gud som förknippas med kärlek eller fruktbarhet. I likhet med den romerske Remus dödar han dock en bror. Guden Vidar även han son till Oden är den som vid ragnarök dödar Fenrisulven. Dödandet av ulven kan ju passa in vid lupercalia. Lite långsökt kan man dra paralleller med dödandet av monsterulven och skapandet av den nya världen efter ragnarök.  Gudarna skapade ju i urtiden världen genom att döda Ymer och den nya världen föds då gudarna dödar sina fiender. Men inte är Vidar en gud som kan sägas vara en fruktbarhetsgud. Den hedniska lupercaliafesten var till stora delar en fruktbarhetsfest, fruktbarhet är vanernas område. Vanernas stora gudinna är Freja som står i centrum vid disblotet som sker några veckor innan den 14 februari.

Slutsatsen är att det inget som talar för att asatroende i gamla tider firade den 14 februari. Dock så har dagen ett hedniskt förflutet och i enlighet med den hednisering som Ideella Kulturföreningen ägnar sig åt så kan man fira dagen och då kan man ägna såväl Vale som Vidar en tanke. Eller varför inte alla makter vi tror på? De kristna tog över en hednisk högtid, nu tar vi tillbaka den.

Ha en trevlig 14 februari vare sig ni firar dagen eller inte ärade hedningar!

Vidar och Vale

Vidar och Vale

Happy lupercalia