Nordiska gudinnor: Röskva

Röskva, Rǫskva

Syster till Tjalve och medföljer Tor och Tjalve på deras resor. Kvinnor som ska ge sig ut på långväga färden kan kanske be Röskva om hennes bistånd och stöd. Röskva omnämns i Hymiskviða dock inte med nämnandet av hennes namn.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Röskva

Frihetskriget, en berättelse om finska inbördeskriget 1918

Frihetskriget, en berättelse om finska inbördeskriget 1918

27 januari 1918 utbröt det finska inbördeskriget, som av den segrande sidans historiker benämnt frihetskriget. Vinnaren skriver historien, men vi kan med vishet säga att det var rätt sida som segrade. Om den andra parten i kriget avgått med seger hade Finland blivit en provins i det sovjetiska  imperiet.

Bakgrunden till frihetskriget var att Finland som alltsedan 1809 varit under ryskt styre, om än som ett storfurstendöme med egna lagar och inre förvaltning. När Ryssland började vackla under första världskriget såg många finnar chansen att bli självständiga. En del finnar hade redan under det pågående kriget tagit värvning i tyska armén för att med stöd av centralmakterna göra sitt land självständigt. Dessa jägare ska det berättas mer om. Ryssland höll 1917 på att upplösas som stat, i slutet av året tog kommunisterna makten och då passade Finlands patrioter på att förklara sig självständiga. De röda makthavarna i Moskva och Sankt Petersburg accepterade detta, de hade förresten ingen större möjlighet att förhindra proklamerandet av den nya staten även om de velat. Men bolsjevikerna i öst fortsatte att stödja sina röda trosfränder i Finland. 6 december 1917 blev Finland en ny stat. Pehr Evind Svinhufvud, som var senatens ordförande var den politiska ledaren för Finland Carl Gustaf Mannerheim blev i januari året efter överbefälhavare.

Men den nya staten hade enormt stora problem redan från början. Världskriget ute i världen pågick och det var inte säkert att alla skulle acceptera den nya statens suveränitet. Många ryska soldater fanns fortfarande på finskt territorium och värst av allt, det fanns finnar som sympatiserad med kommunismen och ville förvandla det nya landet till en bolsjevik stat.

Motsättningarna inom Finland var stora, klasskillnaderna och med dem följande splittringar  hade i praktiken delat den finska nationen i två. De som var för att Finland var en fri stat och vände sig västerut, Finland har alltid varit ett västerländskt land kallades de vita. Deras motståndare som sympatiserade med Marx läror fick namnet de röda. Båda sidorna satte upp väpnade styrkor, någon egentlig armé eller polisväsende fanns ju inte i det nya landet. Motsättningarna blev större efter självständigheten och i januari började de röda planera en statskupp. Första skottet i det som blev ett av de grymmaste krigen i Nordens historia avlossades av en röd gardist 27 januari 1918. De röda försökte att med en kupp ta över Helsingfors där regeringen häll hus. Några ledande personer, däribland Svinhufvud tog sig norrut. I norra Finland var de vita starkast, de röda hade sin maktbas i söder.

Kullervo Manner var högsta befäl på den röda sidan, även statsminister i den röda regeringen som upprättade vid krigsutbrottet. Manner flydde efter kriget till Sovjet och dog sedan i ett av Stalins dödsläger. En annan känd person i den röda ledningen var Otto Ville Kuusinen som sedan under vinterkriget var ledare för en finsk regering som Stalin inrättat.

I de områden som dominerades av de vita hade redan innan kriget påbörjat en avväpning av ryska trupper, det gick snabbt och många ryssar ville lämna landet, inbördeskriget  i Ryssland hade splittrat många av ryssarna inbördes. I söder fick de finska kommunisterna stöd av många ryssar och senare under kriget fick de röda finnarna stöd från de röda ryssarna, i vapen, materiel, pengar och militära rådgivare. Frihetskriget var förvisso ett inbördeskrig men också en del av det pågående världskriget. Vita sidan önskade få hjälp av Sverige. Svenska regeringen menade på att det var oförenligt med den neutralitet kungen och regeringen proklamerat då världskriget utbröt, men de tillät svenskar att bli frivilliga i finska hären. Finska piloter utbildades i Sverige men det skedde i privat regi. Enskilda danska och norska frivilliga fanns på vita sidan. På röda sidan fanns det kvinnliga soldater, på vita sidan sjuksköterskor.

Tyskland lovade dock att stödja den vita sidan och under kriget var omkring 13 000 tyskar i Finland. När världskriget utbröt hade många finnar anslutit sig till det som kallades jägarrörelsen. Dessa jägare var finländare som utbildades i tyska armén för att på så sätt hjälpa till att göra sitt land självständigt från Ryssland. Nästan 2000 finnar var med i jägarrörelsen och spelade en viktig roll under kriget och senare av bildandet av finska krigsmakten.

De röda började redan på kriget första dag med det som kallats ”den röda terrorn”, nästa hundra personer miste livet redan första veckan av stridigheterna genom avrättningar. De rödas mördande av misshagliga personer gjorde att de vita svarade med samma mynt.

Krigets två sidor hade ungefär lika stor tillgång till soldater, styrkorna var på mellan 70 000-80 000 man. Men de vita hade ett övertag, ett övertag som gav dem segern. Vita sidan leddes av yrkesmilitärer, många hade erfarenhet av krig, kunskapen och brukandet av vapen var större på den vita sidan. Kriget i Finland har kallats ”amatörernas krig”, men de flesta amatörer var röda. Med militär kunskap hos de vita följde en militär disciplin som de röda inte förmådde skapa. Nästan alla svenskar som kom till Finland för att strida mot de röda och ryssarna, de verkar i krigets början ofta utgått från att kriget var mellan ryssar och finnar och att de röda var finska landsförrädare hade militärutbildning och några hade erfarenheter fån bland annat det svenska gendarmeriet som varit i Persien 1911-1915.  Man ska heller inte förringa att de vita hade tillgång till mer vapen och de även sedan kriget pågått ett tag två flygplan som den svenske greven von Rosen donerat. Pansartåg användes på båda sidor. Flera svenskar var med i finska armén på vita sidan utan att tillhöra den svenska brigaden. Martin Ekström som varit med som svensk gendarm i Persien och i tysk tjänst under världskriget är en av dem, Harald Hjalmarsson var en annan av svenskarna som varit i Persien och som var en av ledarna för svenskarna, Allan Winge officer vid dalregementet och svenska brigadens siste befälhavare sen annan. Svensken Axel Rappe var en officer som var vi finska staben och en av dess viktigaste befäl. Olof Palme är en om bör nämnas. Denne Palme stupade i Tammerfors.  Palme som va av svensk-finsk familj var en av de som tog och bildade den svenska brigaden. Över 1000 svenskar var i Finland 1918 i de vitas tjänst.

De röda började kriget med offensiv på flera fronter, men de stoppades redan i början av februari av de vita. Vid Fipula i västra Finland kom det till strid mot röda och vita den 2 februari. Den vita sidan slog tillbaka en större röd styrka som sedan återkom den sjunde åter med seger för de vita. Striderna fortsatte sedan i slutet av februari till mitten av mars med seger för den vita sidan. I öster streds det vid Karelska näset och slaget vid Avhola blev en kamp där skyttegravar grävdes och slaget har kallats ”Finland Verdun” efter de hårda striderna vid denna franska stad 1916.

Den röda offensiven ersattes av en vit. Samtidigt hade tyska trupper den 3 mars landstigit i Hangö. Vid Länkipohja 16 mars och vid Manamäki 17-23 mars utkämpades strider där de vita segrade. Vid Tammerfors kom vändpunkten i kriget. Tammerfors hade belägrats av de vita sedan 25 mars. Inringade som de röda var och utan utsikt att få förstärkning anföll den via sidan 3 april. Många av de svenska frivilliga var med här. De vita segrade och nästan 3000 stupade varav de flesta röda. De vita fick mer förstärkning från Tyskland och nya svenska frivilliga anlände. De röda började retirera mot öst. Samtidigt som Tammerfors började belägras utkämpade strider vid Lembois och Ratus, det sistnämnda slaget var extra blodigt, kanske beroende på att den finska sidan bestod av många ryska frivilliga, detta slag användes sedan flitigt i den vita propagandan, de vita hävdade att de slogs för sitt lands självständighet från en utländsk makt och dess anhängare. Strider utkämpade vid Lahtis 19 april till den 2 maj där tyskar och vita finnar segrade. Viborg belägrad av de vita som segrade, striderna vid Viborg utkämpades mellan den 23 och 29 april. Helsingfors där kriget började togs av tyska trupper 12-13 april.

Trots att det var ett inbördeskrig om än med tyska och ryska aktörer inblandade så gick en finns styrka över gränsen till Vita Karelen som låg bakom den ryska gränsen. De militära operationerna här uppe vid Vita havet komplicerades av att det fanns brittiska, franska och serbiska trupper i området som ännu i början av 1918 såg ryssarna och de finnar som kämpade med dem som allierade.

Kriget började lida mot sitt slut och den vita offensiven fortsatte. 15 maj, efter 3 månader, 2 veckor och 4 dagar var kriget slut. Den röda terrorn som väckte sådan bestörtning i kriget inledningsskede hade under krigets fortgång och tiden efter ersatts av en vit sådan. Sedan 1990-talet har dt ofta skrivits om den vita terrorn. Den röda talas det inte lika mycket om. Visst, de vita tog en stor hämnd efter kriget. Men när Stalin förklarade krig mot Finland 1939 var landet enat. Eventuella landsförrädare fanns inte, tack vara den vita terrorn.

Kriget var blodigt, under de lite mer än tre och en halv månad det utkämpades dog över 10 000 finnar, omkring 500 tyskar och svenskar samt kanske 1500 ryssar. De som avrättades av båda sidorna efter striderna och de som dog i de vitas fångläger efter kriget ska läggs till denna summa. Kanske kostade kriget över 33 000 människor livet, så många som 10 000 röda och deras familjer flydde över gränsen till det röda Ryssland som snart skulle bli Sovjetunionen.

Kampen för Finlands frihet och självständighet var hård, men den var inte förgäves.

Vita soldater

Vita soldater.

vita soldater uniform

Jägare vita sidan som utbildats i Tyskland.

Svenska brigaden Helsingfors

Svenska brigaden med dess befälhavare Winge i spetsen.

Tyskar i Finland

Tyska soldater i Finland.

Von der Goltz i Finland

Tyske befälhavaren von der Goltz.

Röd finsk soldat

Röd soldat.

Röda kvinnor

Röda kvinnosoldater.

Oden är störst!

Stor, större, störst säger man ju på svenska språket.

Muslimerna säger att Alla är stor.

Ärkebiskopen för svenska kyrkan säger att Gud är större.

Ideella Kulturföreningen säger att Oden är störst!

Vi vann, tji fick ni andra!

 

Muslimer piskar sig själva

Stor

Antje Jackelen karikatyr

Större

Oden sittande

Störst!

Om gyllene äpplen, evig ungdom, hednisk konst och Hels vrede.

Som alla goda och vackra hedningar vet så äter gudinnorna och gudarna av de äpplen Idun förvarar. Äpplena håller gudamakterna unga. Gott och väl, men då borde väl alla gudamakter se unga ut? Men ofta avbildar många konstnärer gudamakterna som om de vore äldre. Ja alla gudamakter avbildas inte som medelålders eller äldre men Oden, Frigg, Saga och Urd har ofta avbildats som människor i femtioårsålder eller ännu äldre. Hel som man får säga har ett annorlunda förhållande till de andra gudamakterna avbildas ibland som om hon var uråldrig. Intressant nog så avbildas aldrig Loke som gammal. Men han borde rimligtvis se ganska sliten ut nu när han ligger bunden och inväntar ragnarök.

Bilden av Oden är ju ofta en gammal man med vitt eller grått skägg, gärna med hatt som delvis täcker ansiktet. Men ärligt? Ser denne gud ut som en gammal gubbe hemma i Valhall? Troligen inte. Frigg är ju en modersgudinna, men varför skulle hon nöja sig med att se ut som en äldre dam när hon kan se ut som en ung dito?

Kanske är det bäst att försöka avbilda gudamakterna och då framförallt de kvinnliga som unga och vackra. Vore väl ett öde om man hamnade i Valhall och en gudinna frågar, varför avbildar du mig som om jag ser ut som en gammal skata?  Förslagsvis kan Frigg avbildas som max 28 år, Freja som en dam på max 25 och hennes döttrar Geresmi och Hnoss som om de är i 18 års åldern. Idun som ju är ungdomens gudinna måste väl alltid avbildas ung och fager, de andra asynjorna, diserna och valkyriorna kan ju vara mellan 18-27. Oden förkläder sig ofta och när han visar sig hos människor och jättar så är han ofta i skepnad av en äldre man. Men de andra kan gott avbildas som unga, starka och framgångsrika män. Den egensinnige Loke är ju förstås en kapitel för sig.

Hel då, ska hon avbildas vackert? Ja om någon ska avbildas bildskönt så är det hon. För det första så hamnar nog de festa läsare av denna artikel hos henne och för det andra så har allt för många konstnärer avbildat henne som ett hiskeligt benrangel eller någonting som hör hemma i en amerikansk zombiefilm. Det finns väl ingenting som tyder på att våra förfäder trodde det fanns en skelett-gudinna? Alla ska vi dö.,och nog är det väl bättre att tänka sig att döden är en vacker kvinna än en sur gammal tant?

Gyllene äpplen och Idun

De som äter ungdomens äpplen ska avbildas som om de ätit ungdomens äpplen.

Oden 17-12

Oden ser ofta gammal ut. Men det är under resorna till jättar och människor.

Skade 1

Avbilda inte Skade som om hon såg ut som en gamma tant på långvården. Skade är bra på att skjuta pil. Första och enda varningen.

Hel 8

Ser jag ut som din mormorsfarmorsmoster? Nej tänkte väl det. Och då ska du heller inte kludda ihop något trams. Och inga skelettdelar heller va?

Det finns två sorters demokrati.

Det finns två sorters demokrati.

Det är nog inte för mycket sagt att det finns två sorters demokrati, i alla fall i västra delen av Europa. Vi kan kalla dem för enkelhets skull för den grekiska och den franska. Den grekiska är den som inspireras av de grekiska stadsstater som fanns under antiken. Dessa med Aten i spetsen hade demokrati, ett ord som kommer från just grekiskan. Här är det frågan om direktdemokrati och rösträtt för de som är fullvärdiga medborgare. Demokratin kom till då den militära utvecklingen lett fram till en sorts tungt infanteri där soldaten hade hjälm, harnesk, benskenor, sköld och ett långt spjut samt svärd som vapen. Detta kostade en hel del att skaffa och det blev ganska dyrt att skaffa sådan utrustning. För att uppmana folk att bli hopliter, som dessa soldater kallades fick man lova dem vissa förmåner som exempelvis rösträtt. Rösträtten i det gamla Grekland var förbehållen män av grekisk börd, eller rättare de som var atenare fick rösta i Aten. Utlänningar, slavar och kvinnor fick inte rösta. Man kommer osökt att tänka på sverigedemokraterna när man tänker på den grekiska versionen av folkstyre.

Den franska demokratin kom till under franska revolutionen. Borgarskapet som stånd ökade och fick mer inflytande över ekonomin i Frankrike. Men i detta land var det så att adeln var självskriven för de flesta högre ämbetena inom såväl det civila som det militära.  Det adlades förvisso folk men det skedde inte i större utsträckning. Borgarna som hade såväl kunskap som kapital var förstås missnöjda. Borgarna kunde ju inte för skams skull säga att de borde få mer makt utan hävdade istället att människan föddes fri och att ingen borde födas med privilegier. Revolutionen av år 1789 är starten på den demokrati vi lever i idag. Den största skillnaden mellan den antika grekiska demokratin och den moderna franska är att den sistnämnda lär ut att människan föds med rättighet samt att alla är lika mycket värde. Vare sig vi räknar i vikt eller volym så är alla lika mycket värda. Grekerna hade som redan nämnts slavar och hade aldrig någon tanke på att exportera sin direktdemokrati till resten av världen. Anhängarna av den franska demokratin anser just att demokratin ska spridas över hela världen och att alla ska vara demokrater och tro på och verka för demokratins värdegrund.

Det är nog inte för mycket sagt att franska demokrater anser att deklarationen om de mänskliga fri och rättigheterna är en helig skrift, ungefär som bibeln eller koranen. Det finns faktiskt de som kallat deklarationen för just ”ateisternas bibel”. Spridandet av denna demokrati har ibland skett med våld. Europa och större delen av världen var faktiskt i ett slags världskrig åren 1792-1815 och det beroende på att fransmännen ville sprida sina ideal om ”frihet, jämlikhet och broderskap”. I Aten trodde man bara på frihet, sin egen frihet. Människor som hyllar mångkultur, globalisering och avskaffande av gränser är anhängare till den franska ideologin, eller ska man kanske säga trossystemet? Ofta försöker franska demokrater mena på att demokrati inte bara är att rösta lite då och då utan är en livsstil, ett förhållningssätt till livet och lite därtill. Gamla greker ansåg att demokrati mestadels vara att rösta och en del av det politiska livet. Tron på Olympens gudar och kulturella likheter med andra stadsstater var det som i viss mån skulle bygga gemensamma band med makedonier och spartaner, de sistnämnda gitte aldrig skapa demokrati. Skulle man bygga ett samhälle byggt på det krigiska Spartas ideal, då skulle man nog beskyllas för att vara fascist!

I våra dagar så bråkar ”greker” och ”fransmän”. Sverigedemokraterna eller ska vi kalla dem grekdemorater? Hävdar ofta att de flesta svenskar tycker att Sverige har förmycket invandrare och anser att det ska folkomröstas om flyktningar. ”Fransmännen” vare sig de är röda eller blå, visst kommer man osökt att tänka på trikoloren, det vita kan ju vara vårt utländska kungahus anser att man absolut inte kan rösta om flyktingar, man får helt enkelt inte rösta i sådana fall för då kränker man tron på allas lika värde. Tron på allas lika värde är heligare än majoritetsprincipen säger fransmännen och fransyskorna. Grekerna med Åkesson tycker tvärtom. De är som sina kollegor i Akropolis, de är inte så där jätteintresserade av vad utlänningar, barbarer tycker och har ganska begränsade vyer. Att demokratin skulle frälsa mänskligheten det är det ingen som tror.

Och här står vi idag och ser på att två olika former av demokrati som har lite gemensamt men mycket som skiljer dem åt. Både fransmän och greker kallar dock den andre för antidemokrat.

Vad är du kär läsare? Grek eller fransman? Eller är du en sån där som sympatiserar med tysk(nationalsocialism), italiensk (fascism), ryskt (kommunism) eller kanske rent av någon annan form av ideologi?

 

Krongädda

Krongädda

Gäddan Esox lucius har hamnat i myternas värld och här ska vi berätta lite om krongäddan.

Nuförtiden används ordet ”krongädda” som begrepp om gäddor som fångats och har ett gammalt fiskedrag i munnen. Detta ligger väl inom trovärdighetens område.

Men förr var krongäddan namnet på en gädda som bar en rovfågel på ryggen! Reinhold Ericson 1845-1928 skriver i sin bok ”Fiskekåserier” om krongäddan:

”…. att hafsörnen, som söker sin föda bland vattnets inbyggare, understundom slår sig fast i ryggen på en gädda, som är så stor och så tung att örnen ej kan lyfta henne ur vattnet samt så stark, att fisken drar ned sin angripare i djupet och dränker honom. Men från de krökta klorna, som huggit sig djupt in i köttet och stelnat i döden, kan sedan den stackars fisken ej frigöra sig utan måste hela lifvet släpa den döda fågeln med sig genom sitt våta element. … Först falla då fjädrarna af, så ruttnar köttet. Benstommen håller länge tillsammans, men del efter del af densamma lossnar så småningom, och efter många år har den gamla gäddan kvar endast de vid klorna  segt fasthängande benen att bära på sin en gång så grymt sårade rygg — bära dem som ett segertecken.

De hafsörnar, som sluta på detta tragiska sätt äro säkerligen många fler än man gärna föreställer sig. Åtminstone ha vi hört  talas och läst om krongäddor från flera håll.”

Tyvärr så finns det ingen bild av en krongädda, vare sig fotografi eller teckning. I en tid där rovfåglar är sällsynta blir nog krongäddor ännu sällsyntare. Gäddorna klagar nog inte.

Fiskgjuse och gädda.

Fiskgjuse i kamp mot gädda. Gäddan klarade sig och fiskgjusen blev utan byte. Å andra sidan blev det ingen krongädda.

Nordiska gudinnor: Torgerd Holgabrud

Torgerd Holgabrud, Þorgerðr Hǫlgabrúðr

Torgerd Holgabrud är syster till Irpa. Håkan Sigurdsson Ladejarl var Norges härskare 970-995. Danske kungen Harald Blåtand tvingade honom att döpa sig. Håkan vägrade tro på den nya religionen, tvärtom, asatron fick ett uppsving under ladejarlens tid. Norge hotades av en invaderande vikingaflotta av danska kristna vikingar. Danskar och norrmän möttes vid slaget vid Hjörungavåg 985. Inför slaget blotade Håkan Sigurdsson till gudinnorna Torgerd och Irpa. Dessa två systrar och gudinnor har koppling till Tor. Jämför Odens sons namn med Torgerds. Såväl Tor som Torgerd och Irpa tillbads och hade bildstoder vid vilka folk blotade. Snorre skriver om Torgerd och Irpa och de nämns även i Njals saga.

Lokala gudinnor kan man säga att systrarna är, men kommer man till Norge och besöker de takter de tillbads kan man ju åkalla dem.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Torgerd Holgabrud