Djuroffer

Djuroffer är något som ibland diskuteras inom nyhedendomen. De flesta avvisar det, och det är bra. Det finns inget som säger att dödandet av djur ingår i själva utövandet av religionen. Man dödar djur för att få mat och andra produkter av djuret, horn att dricka ur, skinn att klä sig i etcetera. Dödandet, eller om man så vill slaktande är endast den logiska konsekvensen om man vill få mat eller annat av djuret. Dödandet har ingen egen funktion. Gudarnas egna djur, Tors bockar och Särimner, Valhalls välkända gris slaktas ofta, men återuppstår. Hade dödandet varit det centrala så hade de knappast kunna återuppstå efter det att slaktkniven träffat dem.

Det är inte omoraliskt att döda djur, och det finns djur som dödat människor. Livet på jorden är som det är. Att leva efter naturens lagar innebär att äta eller ätas. Inget omoraliskt i detta, det enda som är omoraliskt är att inte leva efter naturens lagar. Djurplågeri är dock inget naturligt och ska fördömas.

Hedningar behöver alltså inte ägna sig år djuroffer, dessvärre gör judar och muslimer detta. Men då höjs sällan röster, skäktning är en grym och plågsam slakt av ett djur, dessvärre har en och annan idiot till IS-krigare praktiserat detta ofog till slakt på människor.

Men våra förfäder då de offrade ju djur? Nja de dödade djur och offrade delar av djuret till gudarna och gudinnorna. Men det var inte dödandet som var de viktiga. Att man hällde blod på gudarnas avbilder betyder nog mest att blodet var något som man kunde avvara. Gudarna äter ju inte bokstavligen det som offrats till dem. Idag är det nog bäst att ställa livsmedel man offrar till makterna framför stöttorna.

I äldre tider så var hemslakt något som de flesta ägnade sig åt. Idag har få människor möjlighet till detta. Att offra djur utan erfarenhet och kunskap kan bli en farlig upplevelse. Låt de som är utbildade till att förvandla djur till livsmedel sköta den saken. Om någon hedning lever i en miljö där slakt av djur sker så hamnar saken i ett annat läge.

Gudarna ska ha bra offergåvor, men ett djur som slaktats av en klåpare är knappast en bra gåva, lik lite som en vissnad blomma eller surt öl är det.

Med andra ord, djuroffer är inget nödvändigt för vår tro och inget som vi rekommenderar.

Belöning

Sedan några år tillbaka har Idella Kulturföreningen ett belöningssystem. Vad är då det? Jo det är så att Ideella Kulturföreningen har små resurser men vill ändå göra en insats för att stödja kulturen och miljön i Sverige. Exempelvis från bloggen Ideell Kulturkamp så har vi uppmanat till ekonomiskt stöd till Gotlands igelkottsfond, resandet av en staty ”Vackra karin” i Djura samt att donera pengar till civilförsvaret då de bekämpade förra årets omfattande skogsbrand i bergslagen.  Många medlemmar är ute och reser och besöker såväl museum som kulturhistoriska byggnader som behöver pengar till skötsel och renovering.

Så för att visa stöd och uppmuntran så får den medlem i IKF som donerar pengar till verksamhet som föreningen anser värd att stödja ett poäng för varje krona som donerats. Man sänder då in till IKF en rapport om vad man donerat pengar till, när man gjort det och hur summan är.

Vem vet, kanske kan föreningen i framtiden återgälda donationerna på något sätt?

Frågor om donationer kan sändas till ideellkulturkamp@hotmail.se

Hova riddarvecka

För 26.e året annordnas riddarveckan i Hova. Riddarveckan annordnas tillinnet av slaget vid Hova som utkämpades 1275.

IKF medlemmar har besökt riddarveckan som startade 4 juli och som avslutas den 12 juli. http://www.riddarveckan.com

Hova

Monument över slaget som stod 1275. Birger Jarls söner kung Valdemar och hertig Magnus stred om makten. Magnus segrade och blev kung. Magnus Ladulås som han kallas i historien avled 1290 och var den som införde adeln i Sverige. Valdemar satt i förvar resten av sitt liv. Han hade det ganska bra då han bland annat hade några älskarinnor att trösta sig med.

Svenska dikter del XV På månen som en hund skäller oppå

Svenska dikter del XV På månen som en hund skäller oppå

Georg Stiernhielm föddes i Dalarna 1598. Han tillhörde frälset och var vad man sa en lärd man, studerade i Västerås och Uppsala, skadade handen svårt i en duell. Blev ämbetsman och avled 1672. Stiernhielm har kallats den svenska skaldekonstens fader. Han mest kända verk är Herkules en idag så gott som bortglömd litterärt verk om handlar om man ska leva ett dygdigt liv i ära eller ett i lättja. Men här kommer en liten dikt som kanske håller ännu?

På månen som en hund skäller oppå

Månan i tysthet går sin gång och aktar ej hundglafs.

Så gör en lastlös man som ärliga lever i stillo:

Ler åt gabbarglänts och klaffertunga föraktar.