Runkalendern del I

Runkalendern del I

Förord

Runorna var ursprungligen skrivtecken som germanerna började använda på 200-talet. Runorna kunde även användas inom trolldom. Runorna ristades ofta på trästavar och dessa stavar tros ligga bakom den senare epoken, medeltidens runkalendrar.

Runkalendern är en evighetskalender som började användas under medeltiden. Förlagan till runkalendern var de kyrkokalendrar som istället för runor hade latinska bokstäver och siffor. Under 1500- och 1600-talen började runforskningen i Sverige, och det är av dessa runforskare som runkalendern och runstaven beskrivs. Runstaven är en avlång trästav där runkalendern är inristad. Gustav II Adolfs lärare Johannes Bureus lär göra en värjslida av en runstav till sin elev. Även Gustav II Adolf kommer i senare tiders runkalender att få en dag den sjätte november.

Under 1600-talet ville statsmakten Sverige att man skulle återinföra användandet av runstavar. Detta gjordes, men de små tryckta almanackorna kom att konkurrera ut runstaven under samma århundrade.

Runkalenderns uppbyggnad ser ut på följande sätt: den består av två runrader som var placerade under varandra, och under dessa var olika symboler utsatta. Den översta runraden består av runorna f, u, þ, o, r, k och h som upprepas 52 gånger. Detta är de sju första runorna i futharken, och de representerar de sju veckodagarna. F-runan står för den 1:a januari, u-runan för den 2:a januari och þ-runan för den 3:e januari osv.

Den andra runraden består av 19 stycken runor per månad. Dessa runor är gyllentalen och är inte placerade i en rak följd. De används för att räkna ut när påsken ska inträffa. De används också för att bestämma söndagsbokstaven så man vet vilka runor som ska beteckna vilka veckodagar, eftersom det ändras år från år. För att räkna ut gyllentalet dividerar man årtalet + 1 med 19 och divisionens rest blir det årets gyllental.

De 19 gyllentalsrunorna

Att antalet gyllentalsrunor är 19 har med den kristna kalenderns uppbyggnad att göra. Det tar nämligen en 19-årsperiod för månskiftena att upprepas exakt på samma dagar. När man i Norden ersatte de latinska siffrorna med runor fanns bara 16 tecken i futharken, nämligen fuþorkhniastblmy. För att få 19 runor lade man till tre stycken binderunor , två runor som delar samma huvudstav) arlaug som består av a- och l-runan, tvimadr som är en dubblerad m-runa och belgthurs som är en dubblerad þ-runa.

Runkalendern har även symboler för olika dagar. Dessa var till för att underlätta ihågkommandet av märkesdagar i kalendern. Det är dessa vi ska studera närmare.

Januari, Torsmånad

Första. Upprest horn, kniv. Uppresat hornet för att minnas att förfädrern drack hur horn samt att julen fortsätter och firas. Kniven för att Jesus omskars denna dag.

Sjätte. Stjärna. De tre vise männen besöker Jesus. Stjärnan är den stjärna som vägledde dem. Trettondagen firas till minne av denna dag.

Trettonde. Upp och nedvänt horn. Nu är julfirandet över. Tjugondag Knut.

Nittonde. Trefot, biskopsstav. Första tingsterminen infaller därav en trefot. Biskostaven är för att det är Henrik den heliges dag. Henrik är Finlands apostel.

Tjugofjärde. Dödskalle med två benknotor. Minne av att Erik den heliges rliker flyttades från Gamla Uppsala till dagens Uppsala. Dagen har kallats ”Ericus transaltus”.

Tjugofemte. Pilbåge, svärd St. Pauli eller Pålsmässodagen. Pilbåge för att jakttiden på fåglar börjar. Svärdet för att minnas att Palus avrättades med svärd.

Februari, Göjemånad

Andra. Brinnande ljus i ljusstake. Påvisk sed att välsigna ljus i kyrkorna skedde den dag. Kyndelsmässan.

Sjätte. Ett äpple. Dorotea var ett helgon från mindre Asien som dog 311. Hennes symbol är äpplen.

Nionde. Notnål. Appalonias dag då detta helgon dog den 9 februari år 249. Notnålen är för att fiskeredskapen ska ses över.

Tionde. Ett hjärta. Scholastica kallades dagen och var till minne av ett helgon med detta namn.

Femtonde. Yxa, biskopshatt. St. Sigfrids dag. Yxan för att det är dags för att börja med skogsbruket. Biskopshatten för att det är Smålands apostel Sigfrids dag.

Tjugoandra. Ett ägg, en nyckel. Petrus Cathedraticus kallas dagen för Petrus blev denna dag påve. Nyckeln är Petrus attribut. Ägget för att nu ska hönsen börja värpa.

Tjugofjärde. Yxa, fisk. Matteus dag är den 24. Han led matytr död med yxa. Men yxan är också för att påminna om att det är en bra dag för svedjebruk. Fisken för att fisken stiger i sjöarna som man sa förr.

Mars, Vårmånad

Första.  Ett huvud med stort hår och skägg. ”Mars med sitt långa skägg lockar barnen utom vägg”. Dagen är nog med i runkalendern bara för att våren nu har kommit.

Andra. Biskopskåpa. Albanii dag kallades dagen förr, minnet av Alban som var en biskop.

Sjunde. Vävspole, avhugget lår och ben. Vävspolen för att nu ska kvinnorna börja väva. De krossade lemmarna för att Perpetua som dagen var ärad åt förr och hennes syster Felicitas blev martyrer då de kastades åt vilddjuren år 203.

Tolfte. Träd utan löv, påvemössa. Träden börjar nu knoppas. Gregorius som är namnet i almanackan är till minne av påven Gregorius I död 604.

Sjuttonde. Kloster eller kapell.  Gertrud är namnet i kalendern. Gertrud var abbedissa. På Gotland och kanske på anra ställen slutade man ha ljus inomhus denna dag.

Tjugoförsta. Trästock. Dags att börja arbeta med plogen. Det är Bengt dagen och man sa ”Bengt med plogen” om denna dag. Bengt är Benedictus som grundade benediktinerorden.

Tjugofemte. En krona. Det är vårfrudagen och kronan är en symbol för jungfru Maria.

Tjugosjunde. Öltunna. Marsölet ska nu bryggas. Öl bryggt i mars ansågs vara extra starkt och bra.

 

runkalender trästav

Runstav av trä.

runkalender tryckt 1748

Tryckt runkalendern från 1748.

 

 

 

4 kommentarer på “Runkalendern del I

  1. Fredrik Karlsson skriver:

    Var det inte 27 runor i den medeltida futharken? Jag tycker att vi borde börja skriva med runor igen med en modern futhark som är anpassad efter dagens språk.

    • Olika alfabet, den äldre futharken har fler runor.

    • Lars skriver:

      Jag har skrivit på runor sedan tonåren. Använder de äldsta runorna från runt Kristi födelse (kolla Kylverstenen Gotland). Jag satte prickar över a och o för att få å ä ö. Även en prick nära s-runan så skapade jag ett z:a om jag behövde skriva det lätet. Runan k satte jag en prick bredvid om jag behövde skriva c. Det var för att kunna använda alla de äldsta runorna fullt ut med bara lite stödförändringar, att kunna skriva som vi gör likt latinska bokstäver.Th-runan använder jag för vissa ord som fader, Gud och några till ord som stavades så från början. Så bevarade jag användandet av th-runan (som eg motsvarar läspljudet likt i engelskans ”The” eller ett mjukt d). Läspljudet finns kvar i Älvdals-målet f ö som är sprunget ur fornsvenskan. Runan Eiwaz om den uttalade så (el idegran) ska ha ljudits som ett kort i eller kort ei. Jag lät den få y som läte eftersom y är liknande ett kort i. På så sätt skapade jag ett fullständigt runalfabet. Runan för w lät jag sätta en prick vid också, för att även få bokstaven v. Har skrivit sedan 1980-talet. Jag fortsatte seden att skriva på runor vilket gjordes i fortfarande i början på 1900-talet i Dalarna. Runskrift under medeltiden har varit vanligt i Sverige. För mig får runorna gärna uppmärksammas mer i skolorna. På sikt återinföras med de ändringar vi behöver för nutidssvenskan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s